Mitt första möte med Los Lobos skedde på rekommendation av min goda vän Lasse. Han hade hört gruppens lovande debutskiva How Will The Wolf Survive? och sade att bandet var bra. Inspirerad av hans ord och eftersom jag litar på hans omdöme skaffade jag bandets mästerliga, och då år 1987 senaste, lp By The Light Of The Moon.
Jag blev från första stund fullständigt hänförd av By The Light Of The Moon. Gitarrerna klingade vackert, låtarna var starka och framförandet personligt och igenkännbart. Ett par år senare köpte jag även The Neighborhood, som har ett fantastiskt vackert konvolut, men blev en aning besviken, och efter det svalnade mitt intresse för Los Lobos för ett antal år framöver.
På vårvintern 2007 kände jag mig i behov av något intressant att lyssna på och då jag rotade runt bland olika artister föll blicken på ett otroligt lockande skivomslag som visade sig tillhöra Los Lobos nya The Town And The City från 2006. På grund av den tilltalande bilden beslöt jag ge bandet en ny chans, och det har jag inte behövt ångra.
Kortfattat och koncentrerat kunde man säga att The Town And The City är bandets magnum opus. Albumet är en harmonisk och mogen helhet på vilket bandet lyckats åstadkomma en fantastisk sammanfattning av allt de står för musikaliskt. Detta helhetstänkande bekräftas av texterna som är berättade i jagform och där varje sång utgör en episod i en ung mans liv och bygger upp en större bild av denna mosaik. I den mångsidigt uppbyggda musiken kan man höra såväl musikernas mexikanska arv, den amerikanska musikens påverkan som storstadens hetta och trängsel.
Man anar sig också till Los Angeles indelning i stadsdelar och kvarter som kännetecknas av en bestämd etnicitet. Stundvis när jag lyssnar på albumet leds mina tankar och bilder till den hårdkokta polisserien The Shield som utspelade sig i den fiktiva stadsdelen Farmington i Los Angeles, och som beboddes av invånare med mexikanskt och afroamerikanskt ursprung.
Skivan inleds med de två rustika nybyggarsångerna ”The Valley” och ”Hold On” i vilka bandet håller lyssnaren fängslad i ett järnhårt, något monotont grepp. Låtarna smakar av jord, arbete, värme och svår möda för brödet. Därefter slår den moderna tiden in i rocklåten ”The Road To Gila Bend” (en liten stad invid floden Gila i Arizona) och den gungigt, svajande och svängiga på spanska sjungna ”Chuco´s Cumbia”.
Följande låt, den melankoliska ”If You Were Only Here Tonight”, är en känsligt tolkad sång om längtan, inbäddad i en varm dunkel blå stämning. Skivans andra spanskspråkiga låt ”Luna” fortsätter på detta nattliga tema. Man befinner sig utomhus, månen lyser, bandet spelar och folk dansar. Mitt i dansen och glädjen kan man dock ana ett stråk av vemod.
”Two Dogs And A Bone” förmedlar en moders visdomsord till sina två söner i en låt som svänger så som bara Los Lobos gör när bandet är som bäst. Här finns humor, luftighet, fräckt gitarrspel och en avundsvärd fjäderlätthet i spelandet. Den följs av ”Little Things” som är ett av skivans vackraste spår i vilken bandet än en gång visar att mindre hinner till om låten står sig, soundet är klart och det är enkelt att urskilja instrumenten.
Spänningen stiger i den urbana kvällslåten ”The City”. Man kan se framför sig hur mörkret sänker sin djupblå filt över storstaden, man hör ljuden tydligare och man får följa med på en fest som varar fram till morgonen då den av föroreningar gulmålade soluppgången tränger undan den gråblå gryningsskymningen.
”Don´t Ask Why” är en stilla låt som öppnar spåret för den tredje spanska sången ”No Puedo Más” i vilken bandet spelar träffsäkert och där gitarrsolot för tankarna till Santana.
Ett av de intressantaste spåren på skivan är den gospelaktiga ”Free Up”. Los Lobos bygger med denna låt, eller arbetssång, en bro över till det svarta USA, en fin gest av musiker med mexikanskt ursprung; en minoritet skakar hand med en annan.
Den sista låten ”The Town” knyter ihop skivan på ett oemotståndligt sätt. Stämningen är varm, gitarrspelet suveränt i sin skenbara självklarhet och enkelhet och sången maskulint karg och vacker. Låten lämnar lyssnaren fullt tillfredsställd, men tillika sugen på en ny genomlyssning.
Det starka och fina med The Town And The City är helhetsintrycket, albumet är uppbyggt som ett större verk där det föregående leder vidare till det följande. Jag brukar aldrig lyssna på något enskilt spår från skivan, utan alltid genom hela plattan, först då blir man nöjd och först då talar den som den bör göra.
En annan fin egenskap med albumet är att det har något minimalistiskt över sig, men trots det är det mättat, väl arrangerat och suveränt spelat. Los Lobos har inget behov av att briljera med gitarrsolon eller fylla rymden med onödig musik, utan man litar på styrkan i låtarna och det intuitiva framförandet och just det gör skivan till ett stort och gediget konstverk. Resultatet är människonära, uppriktigt och trovärdigt, och det träffar lyssnaren mitt i hjärtat.
Dra upp en flaska fylligt rött vin, tänd ett par ljus, luta tillbaka i fåtöljen, slut ögonen och följ med Los Lobos på en ljuvlig färd.
Den som önskar kan lyssna på låtarna ”The Road To Gila Bend”, ”Chuco´s Cumbia” och ”The Town” på följande länkar:
<iframe width="420" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/r8vnyNA4D_A" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>
<iframe width="420" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/HLjV-HTgrG8" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>
<iframe width="420" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/4xsIpz5a8CI" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar