Då jag var i 12-årsåldern brukade vår familj nu och då
besöka min mormors syster i hennes spännande hem på Slottsgatan i Åbo. Hon var
något över 70 år gammal, svårt rörelsehämmad men klarade sig i sitt hem med en viss
mängd daglig hjälp. Våra besök skänkte henne uppenbarlig glädje, hon var solig
och pratsam, bjöd alltid på något sött och gott som vi barn uppskattade och hon
kändes inte alls avlägsen eller skrämmande. Hennes stora dunkla hem var fullt
av eggande föremål och hon lät oss titta runt fritt och ohämmat.
Hon hade mängder med böcker i flera hyllor, bland annat
minns jag en lång rad av den finska årskrönikan Mitä, missä, milloin (När,
var, hur i Sverige), den med olika färg på omslaget för varje år. Jag
brukade bläddra och slå upp i dessa på måfå. Vidare läste hon mängder av
romaner och en del faktaböcker.
Under en visit stod jag åter invid en av hennes hyllor
och tittade på titlarna. Mitt i raden fastnade mina ögon vid något som verkade
en smula otroligt. I den låga mörkbetsade bokhyllan fanns en pocketbok om The
Beatles, och på svenska. Den fullständiga
berättelsen om The Beatles var titeln på detta översatta verk, utgivet
redan år 1964. (Att boken översatts till svenska berodde sannolikt på att
bandet uppträtt i Sverige redan år 1963 och besökte landet på nytt år 1964.)
Jag blev upphetsad av min upptäckt och bad att få låna hem skriften. Mormors
syster sade att jag kunde behålla boken ifall den intresserade mig.
Jag läste berättelsen med stor iver och mitt intresse för
The Beatles växte dag för dag. I skivhyllan hade min bror albumet Abbey Road som han kommit över i en
byteshandel, men den förblev orörd under långa tider för jag tyckte då att
skivan var ojämn och en aning svårlyssnad. De gånger jag tog lp:n ur hyllan
hörde jag oftast enbart på låtarna ”Something”, ”Oh Darling!”, ”Here Comes the
Sun” och ”She Came In Through the Bathroom Window”. Beträffande “She Came in
Through the Bathroom Window” minns jag att min bror och jag var mera imponerade
av Joe Cockers tungt raspiga version från albumet Joe Cocker!.
Det som ytterligare befäste och förstärkte min entusiasm
var att den finländska televisionen visade filmerna A Hard Day´s Night och Help!
under den här tiden. Filmerna bjöd, förutom levande bilder av de fyra
medlemmarna i diverse situationer, också på ett stort antal av de tidiga låtarna
som inte enbart lät sagolikt bra utan även bar på något magiskt och fängslande.
Denna trollbindande upplevelse har jag burit med mig i mera än fyra decennier.
I julklapp önskade jag mig, och fick, A Hard Day´s Night och den kom självfallet
att bli en mycket flitigt spelad platta. Jag minns att jag reagerade över att
det inte fanns en enda svag låt på skivan, även B-sidans material höll samma
höga standard som A-sidans låtar från filmen. Min favorit är den närapå
självsvåldigt svängiga ”Tell Me Why”.
En annan skiva med The Beatles som jag köpte tidigt var
samlingsalbumet Hey Jude som innehöll
såväl äldre som nyare låtar. Det lyssnade jag ivrigt på och gillade särskilt
”The Ballad of John and Yoko”, ”Revolution”, ”Hey Jude” och ”Lady Madonna”.
Inför sommarlovet köpte jag den amerikanska utgåvan The Beatles´ Second Album som innehöll
godbitar som ”She Loves You”, ”I´ll Call Your Name”, ”I´ll Get You” och den oslagbara
versionen av ”Please Mister Postman”. En sommarferie kunde inte börja mycket
bättre fastän vädret var svalt och blåsigt som det ofta brukar vara i början av
juni. The Beatles musik försåg de prepubertala drömmarna och fantasierna med
både fötter och vingar.
Inom kort var jag stolt ägare till Sgt. Pepper´s Lonely Hearts Club Band, Let It Be och Yellow Submarine (av
någon märklig anledning). Därefter smittade
intresset av sig på min lillasyster och hon kompletterade snart vår
Beatles-kollektion. Det första albumet hon skaffade var samlingsdubbeln Rock and Roll Music som kom ut år 1976. Eftersom
vi är samlare gav hon sig inte innan hon hade skaffat samtliga album plus liveskivan The Beatles
at the Hollywood Bowl.
