Hårdrockbandet November

Via en i musik mycket insatt arbetskamrat har jag under det gångna året kommit i kontakt med ett stort antal för mig nya band. Av dessa är de svenska psykedeliska och 1970-tals influerade hårdrockbanden Graveyard och Witchcraft de som jag kommit att gilla allra mest, liksom också amerikanska stonermetalgrupper som Kyuss, Sleep och Wo Fat.

Då jag lyssnar på Witchcraft och Graveyard kommer jag att tänka på gruppen November som anses vara ett av de första svenska hårdrockbanden. Den här krafttrion grundades i slutet av 1960-talet på en ungdomsgård i förorten Vällingby utanför Stockholm. Efter ett par byten av musiker, som bland annat inkluderade den brittiske gitarristen Snowy White (senare bland annat känd som gitarrist i Thin Lizzy på albumen Chinatown och Renegade och som turnégitarrist i Pink Floyd), fick November på hösten 1969 sin slutliga form och sitt namn. Bandet kom då att bestå av Christer Stålbrandt (bas & sång), Björn Inge (trummor & sång) och Richard Rolf (gitarr), var och en mycket duktig på sitt respektive instrument.

November väckte genast uppmärksamhet, inte minst för att de sjöng sin tunga bluesrock på svenska, och var snart ett flitigt turnerande band. De släppte sitt första album En ny tid är här på våren 1970. Skivan som är inspelad på mycket kort tid innehåller flera av de element som gruppen kom att förädla på den följande skivan. November ville också pröva sin musik utanför Sveriges gränser och gjorde ett antal spelningar i Danmark, Finland och Norge men även i England, Holland och Tyskland. I Finland uppträdde man ofta tillsammans med de kända finländska proggbanden Tasavallan Presidentti och Wigwam.

November kom tidigt in i mitt liv. Någon gång kring 1971-72 läste min äldre bror och jag en artikel om bandet i en finsk musiktidning vilken omedelbart väckte vårt intresse. Vi blev nyfikna på att få reda på hur denna svenska version av Cream lät men lyckades inte få tag på någon av gruppens plattor i vår hemstad Åbo. Därefter föll November i glömska och det kom att dröja fram till slutet av 1970-talet innan jag under en resa till Stockholm fick tag på gruppens mästerverk, 2:a November.

Vill man få reda på hur November lät på toppen av sin korta karriär rekommenderar jag att man lyssnar just på det andra albumet 2:a November som spelades in under våren 1971. Med den skivan, som är en av de viktiga och epokgörande inom svensk rockmusik, intar November en självskriven position som ett av de stora och betydelsefulla banden i Sverige.

Låturvalet är mångsidigt med oslagbara klassiker som den tungflytande ”Men mitt hjärta ska vara gjort av sten”, den svängigare ”Mina fotspår fylls av vatten”, den stora och något dystra balladen ”En lång dag är över”, skivans tyngsta låt, den tröga och majestätiska ”På väg”, den lättare Stockholmslåten ”Ganska långt från Sergel” med klar hitpotential och det avslutande spåret ”En ny tid är här” som vänder den tungsinta och dystra stämningen över i strålar av ljus och uppåtsträvande optimism.

Gruppen återvände till studion i december 1971 för att spela in sin tredje och sista lp 6:e November. Albumet är präglat av turnétrötthet och en underliggande dysterhet och förmår inte förmedla samma magi som det föregående albumet. Trots att 6:e November inte når samma svindlande höjder som 2:a November finns här några låtar av hög kvalitet som gör det värt besväret att ge albumet en chans.

År 1993 återförenades bandet för en spelning i Stockholm och år 2007 gjorde man några spelningar, bland annat ombord på ett av Silja Lines fartyg, i Stockholm och Örebro samt på Sweden Rock.

Den som önskar gå till källan när det gäller svensk hårdrock skall leta rätt på November och lyssna. Som bäst var November ett virtuost, kreativt och fördomsfritt band som trodde på sin musik och visade att man kunde uppnå en hög konstnärlig nivå även genom att spela hårdrock och till och med fast man sjöng på svenska.

Nedan några länkar till inspelningar med bandet.

Men mitt hjärta ska vara gjort av sten

http://www.youtube.com/watch?v=-r8k_Uoo0EE&feature=share&list=PL3D5B888CE9437CE9

 

Långt från Sergel

http://youtu.be/xcH8Pw-FpEk

 

Mina fotspår fylls av vatten

http://youtu.be/tKxLEE1JRwA

 

Sekunder
http://youtu.be/uVBBG6gfYGA

Folke Isaksson - poeten i kägelbanan

Vackert vitgrå över den visa hjässan

en nimbus av godhet och vänlighet
blicken betraktande, observant
rapp i tanken, klok i ordet
kunskapsgenerös i samtalet
Gången lätt framåtlutad
efter många tagna steg
fram till världens bortersta vrå
En gänglig son från Gammelstad
uppvuxen nedom bondekatedralen
under en bister predikande fader
och en öm medlande moder

Åkte bort för att se och veta

skrev sig ut ur vinterlandet
och ungdomens irrfärder
reste längre och längre
outtröttligt rapporterande
om de utsattas sanning
återvände slutligen
inledde den mödofyllda spaningen
efter sin borttappade poesi
berättade mormors fattighistoria
mejslade Gotlands kyrkskulpturer i ord
upptäckte osäkra glimtar av ett oförklarligt ljus

Fann ro i skärgårdsstaden invid fästningen

trivdes med sina dagliga promenader
den första till arbetsrummet i Kägelbanan
fönstret på glänt, in med fågelsång och strandskvalp
ett uppskattande ögonkast mot
de trygghetsingivande två hyllorna med
den viktigaste och käraste kunskapen
Almqvist, Blake, Linnæus och Pariskommunen 1871
Som stöd bakom ryggen
dyrbara böcker av bortgångna kamrater
en bra dag födde en dikt, ett stycke prosa
eller skänkte någon en brevgåva

Mattan gav foten stöd

för det kommande ordets färd
från hjärnan genom armen
ut i fingret till tangenten som
långsamt, bokstav för bokstav
rad efter rad och stycke efter annat
fick undret att träda fram på papperet
Nöjd med dagens värv unnade han sig
en gyllene droppe irländsk whiskey
innan han vandrade hem till det gula huset
med den upphöjda trädgårdshyllan
där hustrun kärleksfullt tog emot honom

 

Till min uppmuntrare och vän Folke Isaksson (1927-2013). Inspirerad av läsningen av hans verk, vår långa brevväxling och mina tre besök hos honom i Vaxholm (maj 2003, maj 2004 och oktober 2006).

Sydstatsgruppen 38 Special

Ibland är det vilsamt att lyssna på musik som är förutsägbar. En aning provokativt kunde man påstå att det är därför som Bach och Mozart är så populära inom den klassiska musiken. I deras musik kan man ofta räkna ut vad som kommer att hända till näst, vilket gör att den ibland blir tråkig att lyssna på, inga utsvävningar från mönstret här inte. Men samtidigt är det just denna trygghet man behöver ibland.

Kommersiellt inriktad rockmusik från USA har i många fall denna samma egenskap. Den är sedvanlig och inte ute efter att skapa några nya genrer eller att ruska om etablissemanget. Ofta känns denna typ av lättsmält musik som ett noggrant genomtänkt, samhällsbevarande soundtrack för den vita medelklassen i USA.

Sydstatsbanden är ofta konservativa till sin natur, i vissa fall nästan bakåtsträvande, man skall inte vänta sig några radikala idéer, utan ha klart för sig att det viktiga är att spela traditionell rock, ofta med en något påklistrad attityd och ett individupphöjande patos. Trots denna kraftiga frihetslängtan har musiken inget behov av att förändra samhället, tvärtom, det viktiga är att tala om att allt är bra som det är.

 

Att koppla ifrån hjärnans högre tankeverksamhet och lyssna till den här typen av bruksmusik kan vara mycket skönt vid rätt tillfälle. Därför skrev jag varmt om Molly Hatchets mästerliga platta No Guts...No Glory och Here There & Back av Allen Collins Band i ett par tidigare inlägg.

När det gäller den tunga gitarrocken från USA:s sydstater är Lynyrd Skynyrd det självskrivna flaggskeppet, ett slags urkraft och utgångspunkt. Man jämför, medvetet eller omedvetet, andra band med Lynyrd Skynyrd, man letar efter influenser från Lynyrd Skynyrd och spårar upp övriga gemensamma nämnare.

Någon gång i början av 1983 berättade en god vän, som tillbringat ett år i USA, om bandet 38 Special för mig. De var populära där och deras låtar spelades regelbundet i radion och hon tänkte och tyckte att jag kanske kunde gilla deras musik. Då jag frågade hurdan musik bandet spelade artbestämde hon 38 Specials hitlåtar som AOR (Adult Oriented Rock), (genren är även känd som radiostationsrock riktad till vuxna och unga vuxna) medan deras övriga material var typisk sydstatsrock. Längre fram kom hon även att lägga fram Journeys storsäljare Escape och Foreigner 4. Asias första album hade vi bägge hittat fram till på egen hand.

Nyfiken som jag är kilade jag iväg till den väl försedda skivaffären Kane Records i Åbo och köpte lp:n Special Forces. Jag tilltalades omedelbart av bandets tungt fylliga men rätt så mjuka och popiga sound, de medryckande låtarna och den omväxlande sången till en följd av att bandet hade två huvudvokalister. En annan intressant detalj var att man hade två trummisar. 38 Special var helt klart ett till de bredare massorna riktat alternativ till de hårdare och brutalare Lynyrd Skynyrd och Molly Hatchet, ett rumsrent pop-rockband som kunde spela svängiga radiohitar lika väl som tunga rocklåtar och vackra, närapå sliskigt smäktande, ballader. 38 Special är även (rent bokstavligt) nära besläktat med Lynyrd Skynyrd eftersom solisten Donnie Van Zant är yngre bror till Lynyrd Skynyrds avlidna vokalist Ronnie Van Zant och äldre bror till den nuvarande Skynyrd-sångaren Johnny Van Zant.

Under några år framåt var 38 Special en trogen kompanjon och jag skaffade de flesta av deras skivor. Så övergick jag till cd-formatet och glömde bort gruppen i några år. Den enda skivan jag hade som cd var den suveräna Tour De Force, eventuellt bandets mest helgjutna prestation.

Vid ett nostalgisjukt ögonblick ute på stugan senaste sommar lyssnade jag på Tour De Force. Med ens kände jag ett skriande behov av deras övriga centrala plattor, för 38 Special har alltid varit ett band som piggat upp min dag och försatt mig på bra humör. Ingen grubbelmusik utan förträfflig bilmusik och toppen bakgrundsmusik vid en uppsluppen grillfest.

Det visade sig vara svårt att hitta bandets skivor och jag blev tvungen att leta runt ett tag på Internet. Efter en viss möda som inkluderade beställningar från Amazon hittade jag de plattor jag var ute efter och är nu lycklig ägare till sex cd-skivor med 38 Special: fyra godingar från 1980-talet, mina största favoriter Special Forces och Tour De Force, dessutom Wild Eyed Southern Boys på vilken gruppen frångår det tyngre sydstatssoundet och introducerar det popigare soundet samt Strength In Numbers där man följt det lättare popspåret allra längst. För att få reda på i vilken riktning bandet hade färdats efter glansperioden beställde jag även de två nyare albumen Resolution från 1997 och Drivetrain från 2004. Av dessa är Resolution en väl balanserad helhet med starkt och omväxlande låtmaterial medan den senare är en av bandets tyngsta skivor någonsin.

En bra inkörsport i bandets värld är Tour De Force för den visar fint vad bandet går för på de olika planen. Plattan innehåller radiohitar, vackra ballader och några hårdare rocklåtar och är smakfullt producerad.

Nedan följer länkarna till tre av bandets hitlåtar: ”Hold On Loosely” från Wild Eyed Southern Boys, ”Caught Up In You” från Special Forces och ”Like No Other Night från albumet Strenght In Numbers. Lyssna och njut, visst var 1980-talet underbart.

 

http://youtu.be/vJtf7R_oVaw

Hold On Loosely

 

http://youtu.be/zg21Rkew874

Caught up in You

 

http://youtu.be/6T0ulHCb9VI

Like No Other Night

Blå vintereftermiddag

Den höga isblå himmelssfären fördunklas

molnet efter ett västgående flyg flyter ut
snön ömsar färg från vit till ultramarin
pelaren i termometern dalar
allt kurar sig, krymper till mindre format
husens rök står närapå still ovanför skorstenarna

Skatorna raspar hånfullt för att hålla värmen

småfåglarna sjunger trilskt in våren
under snötäcket pilar sorkarna i sina gångar
invid syrenroten blåser en hare upp sin grå päls
stryker de långa öronen bakåt, ständigt vaksam
lämnar ilsnabbt scenen till vänster

In från höger träder en oberört spankulerande räv
förevisar sin roströda päls och yviga svans
stannar upp vid några vinterstyva perenner
nosar i snön vid sorkarnas tillhåll
fortsätter för att göra sorti vid grannens kompost
 – kort sekvens mitt i staden en eftermiddag i januari