Skogstjärn

Svårfunnen på kartbladet
den lilla ovala tjärnen
så, utan förvarning
i den orörda myrskogen
en svartblänkande spegelyta
ingen strand endast drypvåt mossa och
dystra stammar fram till det dunkla vattnet

Det enda som bryter stillheten

smålommens ödsligt skallande
närapå anklagande rop
simmar med näbben höjd
visar upp sin rödlysande strupe
drar spår bredvid spår i det mörka
ser ut att leta efter något

På andra sidan sjön

pågår ett knäppande prassel
myror sysselsatta med sitt värv
återuppbyggnad av stacken
hälften försvunnen, bortsopad
den stora exkrementhögen
skvallrar om vem som varit framme

Julimorgon

Tranorna skränar vulgärt på avstånd vid det igenvuxna diket
rödhaken flyger försynt förbi, sätter sig på en gren i strandalen
i vassruggen håller sothönan sina ungar i styr med skarp ton
småfisk pilar av och an i det grunda klargröna strandvattnet och
på andra sidan viken pratar ett barn med sin farfar efter morgondoppet

Den vindstilla morgonen håller ännu andan

himlen är beklädd med två slags moln; flortunna vita sommarskyar i söder
tyngre höstbådande gråkantade trasor i norr

Jag avnjuter en mugg kaffe i solen, skriver ner dessa ord i min svarta bok

hon sitter invid med datorn framför sig på bordet, översätter
angenämt att vara allena tillsammans

Långsamt rullande vågor efter en båt välver vikens blanka yta

ett sydgående flyg river hål på stillheten, rispar upp en reva i det blå
Förtrollningen förtunnas av denna mänskliga aktivitet
Så föds sydvästvinden högt där uppe, prasslar till i trädtopparna
den rödgula vimpeln vaknar med ett litet fladder längst ut i ändan
lösgör sig från flaggstången, dagens början kan inte uppskjutas längre