Haruki Murakami

Torsdagen den 14 augusti 2008 mötte jag min goda vän, litteraturälskaren Kenneth, på Konstens natt i Åbo. Vi hade inte setts på ett bra tag och hade en hel del att prata om där vi stod i vimlet på trottoaren. Inom kort gled samtalet in på litteratur. Eftersom jag litar på hans smak och vet att han är en vetgirig läsare som hittar intressanta författare frågade jag om han kunde rekommendera någon samtida. Hans svar kom omedelbart och löd: ”Läs Haruki Murakami, en berömd japansk författare som skriver speciella böcker.”

Kort därpå begav jag mig till stadens största bokhandel och införskaffade de tre volymer av Murakami (f. 1949) som fanns i svensk pocketupplaga. Jag beslöt att läsa dem i den ordning de hade kommit ut och började med Norwegian Wood. Efter några sidor in i boken kunde jag nöjd konstatera att Kenneth haft rätt, Murakami skrev som ingen annan författare jag läst. Jag tilltalades starkt av stämningen i boken, sättet på vilket han skildrade staden och miljöer och speciellt nyfiken blev jag på maträtterna som personerna åt.

Jag tog mig sedan igenom de två tegelstenarna Fågeln som vrider upp världen och Kafka på stranden och fängslades lika mycket av dessa som av Norwegian Wood. Det surrealistiska och magiska i böckerna i kombination med det något besynnerliga persongalleriet gör romanerna till stora läsupplevelser. I Fågeln som vrider upp världen söker huvudpersonen rätsida i sin kaotiska tillvaro genom att tillbringa mycket tid i en torrlagd brunn och i Kafka på stranden händer det plötsligt att det regnar fisk. Vidare tycker jag att Murakamis humor är intagande, likaså hans ytterst finurliga och nyskapande bildspråk.

En annan fin egenskap hos hans böcker är att man inte känner sig stressad eller korkad fast man inte skulle hänga med i alla hans konstigheter, man läser vidare och tolererar att man inte alltid behöver fatta allting, eller ha fullständigt koll på allt, det får finnas saker man inte kan förstå och förklara. Tids nog får man en förklaring, eller så inte, huvudsaken att man har roligt med böckerna.

Efter en paus på ett par år läste jag den betydligt kortare romanen Sputnikälskling. Den följer i stort samma mönster som de tidigare nämnda, här är det oförklarliga att en av huvudpersonerna försvinner spårlöst någonstans då hon är på semester tillsammans med sin chef och nära väninna på en liten ö i den grekiska skärgården.

Den av Murakamis böcker som avviker mest från hans fiktiva verk är hans personliga bok om löpning, Vad jag pratar om när jag pratar om löpning.

När jag började läsa den undrade jag sådär typiskt västerländskt skeptiskt om den verkligen huvudsakligen kunde handla om löpning, och hur han i så fall skulle hålla läsaren intresserad genom hela texten. Efter att ha läst ut boken kunde jag konstatera att den faktiskt till största delar handlar om löpning, men även om Murakami själv och hans skrivande.

Han berättar till exempel ingående hur mycket han löper, varför han löper, när han började löpa och vad han lyssnar på när han löper. Han skriver om på vilket sätt han tränar inför ett maratonlopp och hur det känns att springa ett maratonlopp, när det är tungt och när det känns lätt. Han har även deltagit i ett hundrakilometerslopp och berättar hur detta förändrade hans liv. Längre fram i livet började han med triathlon och har sedan dess deltagit i några tävlingar.

Däremellan flikar han in intressanta fakta om sig själv och sitt liv. Han skriver om skolan och studier, om jazzklubbarna han drev i Tokyo, hur han på en baseballmatch den 1 april 1978 plötsligt fick idén att skriva en roman och hur han något senare bestämde sig för att bli yrkesförfattare. Han drar många paralleller mellan löpning och författande och räknar upp de tre viktigaste egenskaperna för en författare som enligt honom är begåvning, koncentrationsförmåga och uthållighet. Precis som för en långdistanslöpare är det viktigt för en författare att ha god kondition och behålla sin form för att orka skriva långa romaner.

Vill man läsa en författare som går iland med att skriva långa romaner och hålla läsarens intresse uppe och spänningen och stämningen vid liv är Murakami ett gott val. Han blir aldrig tråkig och man bör ständigt vara på sin vakt för han glider ofta över till okänt område. Utöver allt detta är det givande att läsa en samtida asiatisk författare, särskilt för mig som oftast begränsar mitt val av författare till Norden, Europa och Amerika. Murakami öppnade en ny värld för mig, eller egentligen två; Japan och den för honom så typiska tillvaron bakom det vakna medvetandets gräns.