En länge planerad resa som blev verklighet i juli 2010 var en tur med Malmbanan från Luleå till Narvik och tillbaka. Under flera år hade jag gått och ruvat på tanken och drömt om att få åka längs denna sägenomspunna järnvägssträcka som jag läst så mycket om. I min vildaste fantasi hoppades jag kunna göra resan i ett fullastat malmtåg men efter att ha frågat LKAB fick jag veta att det inte var möjligt så jag fick nöja mig med en vanlig turistresa i persontåg.
Det var en stor upplevelse även det och tågvärden Ulf var mycket hjälpsam. Han berättade gärna och ingående om resan, när de fina sträckorna kom och var det lönade sig att fotografera och så vidare. Däremellan frågade han om man ville ha något från bistrovagnen.
I det här inlägget lägger jag upp ett antal bilder från resans slutskede och mål, Narvik, och hoppas att de berättar något för läsaren.
Hej!
SvaraRaderaDetta var ett trevligt återseende av Narvik med omnejd! Min första resa dit var en skolresa. Vi bodde i ett "ungdomshärbärge" en bit uppåt backen, med formidabel utsikt över fjorden. Jag minns att det var dubbelsängar och att det dammade om madrasserna när man låg i den medre och sparkade i överslafen.
Sedan den gången har jag varit ytterligare ett par gånger i Narvik - och med målet Lofoten. Järnvägsresan är i sig värd sitt pris, staden Narvik ligger mycket vackert men är med förlov sagt ganska trist, men tar man båten vidare till Lofoten väntar en av världens vackraste båtturer.
Hm, jag menade förstås våningssängar, vilket kanske framgick av sammanhanget.
SvaraRaderaDejlige Bilder! Jag har också gjort den turen om hösten en gång, det var ett jäkla hängande med tåget på berget utmed en fjord minns jag, vackert så ini blanka ...sen for jag ut till Lofoten och där var ännu mera vackert, men folk talade fortfarande om ockupationstiden, om grannar som tjallade på varandra och sånt; tur att vi haft fred sen dess.
SvaraRaderaI lofoten såg jag också mitt första norrsken, helt oförberedd, en våg av ljus som liksom ryckte mot platsen och såg ut att virvla iväg med en. Jag stod pall. Jag blev frälst, eller vad man ska säga. Jag är lika mycket en nordfarare som en sydfarare. Men nordskandinavien är tusen gånger mer intressant för mig än thailändska stränder med konstiga affärstransaktioner, ja, du vet. Fridens!