Ur askan av Lynyrd Skynyrd och spillrorna av Rossington Collins Band grundade gitarristen Allen Collins (1952-1990) det kortlivade men högintressanta Allen Collins Band. Bandet gav endast ut en lp, Here, There & Back år 1983, samma år som ZZ Top släppte den framgångsrika Eliminator och Molly Hatchet sitt mästerverk No Guts No Glory.
Det är fullt möjligt att Allen Collins Band i någon mån överskuggades av nämnda två band, men en andel i en eventuell bristande trovärdighet har också det naiva konvolutet som föreställer en Hot Rod byggd av tre elgitarrer. Det är kanske inte världens mest lyckade och bäst säljande bild. Det som säkert var av ännu större betydelse var att skivbolaget MCA:s nyutnämnde chef inte ville ha någonting med Collins att göra och sålunda inte brydde sig om att marknadsföra plattan.
På baksidan presenteras bandmedlemmarna och man inser snart att Collins plockade med sig de tillgängliga musikerna från Lynyrd Skynyrd; pianisten Billy Powell (1952-2009) och basisten Leon Wilkeson (1952-2001) och från Rossington Collins Band; åter Powell och Wilkeson samt gitarristen Barry Lee Harwood och trummisen Derek Hess. Bandet kompletterades av en tredje gitarrist, Randall Hall och solisten Jimmy Dougherty (1951-2008). Av bandets sju medlemmar är endast tre i liv idag, vilket kanske berättar något om sydstatsmusikernas livsstil och livslängd, även om Collis dog i sviterna efter en förödande bilolycka år 1985 vid vilken han blev förlamad från midjan neråt.
Musikaliskt sett tog Allen Collis Band ett steg tillbaka i riktning mot Lynyrd Skynyrd snarare än att fortsätta på Rossington Collins Bands väg. Skivan inleds med ”Just Trouble”, en luftig, väl arrangerad låt med nyanserat gitarrspel och fint blåsarrangemang. Det jag omedelbart lade märke till vid min första lyssning i augusti 1983 var Doughertys mustiga röst som stundvis till färg och frasering påminner om den store Paul Rodgers.
Utan svårighet kan man plocka fram fyra odödliga rocklåtar på plattan vilket ger skivan klassikerstatus inom genren. Den första av dessa är den majestätiska ”One Known Soldier”, en Free-influerad låt med tyngd, intensitet, en hisnande sångprestation och ett tjutande gitarrsolo. Följande mästerverk, ”Ready To Move”, inleder en svit om tre låtar på sida två. Här lyfter bandet i full och hög flykt, låten har allt som en rocklåt bör ha; hårt tryck, tätt, fenomenalt gitarrspel, utomordentligt blåsarrangemang och kraftfull sång. Mycket bättre än det här blir inte en låt, ”roadmusic” när den är som bäst.
I följande låt, ”Chapter One”, drar bandet ner tempot en aning och spelar med ännu tyngre tryck. På detta lägger Dougherty en suverän sång där han stundvis fraserar lika mästerligt som Paul Rodgers. Mot slutet övergår det första ylande gitarrsolot i följande och senast då går det kalla kårar över lyssnaren.
Sviten avrundas med den attitydmättade, något arroganta Lynyrd Skynyrdmässiga låten ”Commitments” och hela skivan av spåret ”Everything You Need”, en trög och tung ballad i vilken bandet kramar ur de sista krafterna och den återstående kreativiteten för att komma i mål trötta men nöjda.
Here There & Back är en av rockhistoriens många bortglömda pärlor. Den som vill höra en väl spelad, nyansrik platta med starka låtar gör klokt i att försöka få tag på denna särling inom sydstatsrocken. Hade affärsmännen på MCA:s marknadsavdelning kunnat lägga sitt personliga groll åt sidan hade de haft en stark trumf på hand, ett band som säkert hade utvecklats och flugit ännu högre och stoltare än Allen Collis Band redan nu gör på denna övertygande och suveräna debut. Men ibland är skivbolagsmännen kortsiktiga och direkt korkade, utan förmåga att inse vad som har ett bestående värde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar