En vacker stadsvy

Året som Europas kulturhuvudstad lider för Åbos del mot sitt slut. För att även i min blogg uppmärksamma detta märkesår vill jag presentera en vy som jag inte kan få nog av. Högst sannolikt är detta val föga överraskande, men ibland måste man ta upp det självklara ytterligare en gång, om inte annat så för bekräftelsens skull. Samtidigt vill jag lyfta fram en av stadens mest kända och bästa arkitekter genom tiderna, den konstnärligt särbegåvade Erik Bryggman (1891-1955).

Då man står på Salutorget och har hotell Hamburger Börs till vänster, Wiklunds varuhus bakom ryggen och den ortodoxa kyrkan till höger och börjar promenera längs stadens gågata, Universitetsgatan, har man först på höger sida ett kvarter med två vackra gamla stenhus. I bottenvåningen på det första stenhuset, Fritjof Strandells snygga Prima, ligger restaurangerna vägg i vägg. På kort avstånd finns Universitetsapoteket med all lindring det kan erbjuda i det vita huset bredvid, köpman Calenius stenhus ritat av arkitekt Stefan Michailov. Efter Puolalagatans slut och nedgången till parkeringsgrottan följer tre fina hus som är planerade av Bryggman.

Först i raden kommer det stora stenhuset som idag hyser Åbo stads centralförvaltning. Försäkringsbolaget Sampo lät bygga detta ståtliga affärs- och kontorshus i funktionalistisk stil i slutet av 1930-talet och under många år fanns den viktiga mötesplatsen Lehtinens konditori i huset. Väggplattorna är grova och solida, fönstren är stiliga, på gaveln finns tre balkonglådor och på huvudfasaden ut mot gatan hänger en pytteliten balkong. I början av 1950-talet höjdes huset med en våning enligt Bryggmans planer.

Det tunga gulbruna kontorshuset övergår i ett av stadens mest kända och ansedda bostadshus, Atrium. Detta nyklassiska hus som är byggt i trappsteg uppåt och inåt på tomten kom till i slutet av 1920-talet och bär på flera smakfulla detaljer som kolonnerna vid ingångarna, de bågformade fönstren i bottenvåningens affärslokaler och relieferna mellan de kvadratiska fönsterrutorna på andra våningen. I det här huset bodde några kända personer i staden, professorn och diktaren V.A. Koskenniemi, bankdirektör Edward Solin och läkarna Erkki Warén och Lennart Sjöström.

Det som gör denna stadsmiljö så speciell är den lilla öppna plats, det uterum som bildas mellan Atrium och hotellet. När Bryggman, efter att Atrium stod färdigt, även fick i uppdrag att planera hotellet måste han ha sett att det fanns en möjlighet att skapa ett litet stenlagt torg kantat av några lövträd mellan byggnaderna i stället för att föra husen alltför nära varandra. Denna unika helhet fulländas av de uppåt avsmalnande trapporna som leder till Atrium och den vita klockstapeln.

Det intressanta med hotellbyggnaden som endast är ett par är yngre än Atrium är att den tydligt pekar fram emot den kommande funktionalismen med rena vita väggytor, klara former och få detaljer.

Varje gång jag går längs Universitetsgatan beundrar jag detta avsnitt av gatan med stor tacksamhet. Vi har anledning att vara stolta och lyckliga över att en arkitekt med denna konstnärliga känslighet har verkat i vår stad. Bryggman bär på en inneboende lätthet och strävan efter smäckerhet vilka är sällsynta egenskaper bland finländska arkitekter. Resultatet av det är att flera av hans byggnader träder fram som helhetskonstverk där varje enskildhet är noggrant genomtänkt, mätt och övervägd. Att en arkitekt är eller utvecklas till konstnär är få förunnat men Bryggman ägde denna sensibilitet. Det mest påtagliga beviset på detta är Uppståndelsekapellet på Åbo begravningsplats, en av världens vackraste byggnader och Bryggmans största kärleksgärning inom arkitekturens område.