Författaren Ketil Björnstad

En konstnär som under de senaste två åren kommit att få en betydande roll i mitt liv är den norska musikern och författaren Ketil Bjørnstad (f. 1952). Det hela började med att jag bad den sakkunniga innehavaren av stadens enda, och klart bästa, affär som saluför jazzplattor (Ella & Louis inne på ljusgården på Köpmansgatan 13) rekommendera bra samtida pianojazz. Han nämnde bland annat Ketil Bjørnstad och plockade fram en cd och därmed var den nyfikna, ständigt letande och snokande ekorren i mig åter en gång satt i rörelse. Nog för denna gång om musikern Ketil Bjørnstad, det blir mera i ett senare inlägg.

Snart hade jag tagit reda på att Bjørnstad även skrivit en lång rad böcker. Eftersom hans musik tilltalar mig beslöt jag att även bekanta mig med författaren Bjørnstad.

De böcker jag valde som inkörsport i författarskapet var trilogin om den unga pianisten Aksel Vinding. I den första delen Til Musikken (2004) får läsaren dels följa med en grupp unga pianister i Oslo under slutet av 1960-talet och dels ta del av två familjers öden. Bjørnstad berättar inifrån om musikvärlden och målar levande upp såväl rivaliteten, intrigerna som vänskapen. Det som imponerade på mig var att han skriver med så stor kännedom och inlevelse om de olika styckena att jag efter läsningen var tvungen att beställa hem en hel del nya skivor.

Trilogins andra del Elven (2007) är en direkt fortsättning på Til Musikken och handlar om Aksels stora saknad efter en förlorad vän, om hans kärlek till en äldre kvinna och hur han mitt i all denna emotionella turbulens försöker göra sig klar för sin debutkonsert. I den avslutande delen Damen i dalen (2009) beger sig Aksel långt upp i Nordnorge för att finna sig själv och få rätsida på sitt spelande. Det visar sig inte vara så enkelt att förbereda sig för debuten uppe i norr heller för till och med där i glesbygden finns det allt möjligt annat som distraherar den unga pianisten. Böckerna om Aksel Vinding utgör en läsvärd helhet om musik och kärlek.

Vill man läsa mer av Bjørnstad kan man gärna fortsätta med romanen Villa Europa (1992) som handlar om ett stort hus i Oslo och dess invånare under 100 år, från 1892 fram till år 1991. En mästerlig roman där Bjørnstad väver in världshändelserna i invånarnas liv på ett naturligt och otvunget sätt.

En liten pärla i författarskapet är den fantastiska boken Dager og netter i Paris (2002) i vilken Bjørnstad ledsagar läsaren genom sitt Paris. Han berättar levande och kärleksfullt om platser han besökt, människor han mött och hur staden förändrats sedan hans första besök 1969 fram till våra dagar.

Om någon önskar ytterligare tips kan jag slutligen rekommendera de tre tjocka romanerna Drift (1996), Drømmen om havet (1996) och Veien til Dhaka (1997) som tillsammans bildar Victor Alveberg Trilogien. Sviten tar avstamp i år 1969 då Victor är en ung pojke som intresserar sig för fotografi och löper fram till mitten av 1990-talet då den berömda fotografen lämnar Norge och reser till Dhaka i Indien. Däremellan är böckerna fyllda med hisnande berättelser om kärlek, konst och politik.

Tillsammans med trilogin om Aksel Vinding bildar berättelsen om Victor Alveberg, i och med det stora formatet, ett slags ryggrad i Bjørnstads omfattande författarskap som till dags dato omfattar ett fyrtiotal titlar, allt från diktsamlingar, skådespel, dokumentärromaner till biografier, faktaböcker och romaner.

Den som inte känner sig obekväm och främmande inför tanken att läsa några böcker skrivna på redigt bokmål kommer att ha många trevliga och givande stunder i sällskap med Ketil Bjørnstads böcker.