King´s Call 2012

På årsdagen av Phil Lynotts död, den 4 januari 1987, samlades några vänner från Stockholm hemma hos en av dem för att hedra minnet av Lynott och lyssna på denna enastående musiker och lyriker. Under årens lopp spred sig ryktet om sammankomsten, skaran som ville komma ihåg Lynott växte sig allt större och man började samlas på lokal i stället för hemma hos någon. Följande nya inslag vid dessa minneskvällar var införandet av levande musik.

Den 4 januari 2012 arrangerades den 25:e minnestillställningen i Bryggarsalen på Norrtullsgatan 12 i Stockholm. Sångartisten Alexander Lycke som gjort succé som Jean Valjean i musikalen Les Misérables i min hemstad Åbo gick ut med information om King´s Call på facebook. Eftersom jag är Thin Lizzy diggare och Brian Robertson skulle närvara väckte detta mitt intresse.

Min fru och jag fixade hastigt en resa till Stockholm. Onsdagen den 4 januari tog vi dagbåten över ett livfullt Ålands hav, anlände till Stockholm och tog oss till vårt hotellrum i centrum av staden. Vi slängde in vår kasse, gjorde oss klara och gick för att få en bit mat. Därefter var det dags att ta tunnelbanan till Odenplan och leta rätt på konsertplatsen.

Bryggarsalen visade sig vara en fin sal i två plan med plats för 360 personer. Från första stund var stämningen på topp och man kände att man var bland vänner, alla log och var på gott humör och då vi berättade att vi rest över från Finland enkom för detta evenemang väckte det beundran. Människor pratade och delade med sig av sina minnen av Lynott och Thin Lizzy. När jag berättade för en kille att jag hade sett bandet i Åbo konserthus på hösten 1975 och på Ruisrock 1977 ville han skaka min hand som ett tecken på visad respekt.

Programmet började klockan 21 då husbandet The Little Darlings klev upp på scenen och drog igång kvällen med låten ”She Knows”. Under konsertens första set uppträdde The Little Darlings med gästande solister. Efter 15 versioner av mer och mindre kända låtar från Lynotts aktiva år tog bandet en väl förtjänt paus.

Därefter var scenen redo för kvällens efterlängtade hedersgäst, gitarristen Brian Robertson. Han pluggade sin Gibson Les Paul i Marshallen och spelade en vacker sång med en kvinnlig artist. Resten av kvällen spelade han med The Little Darlings och med sitt personliga sound och sin distinkta spelstil tillförde han det lilla extra till gamla godbitar som ”It´s Only Money”, ”Rosalie”, ”Don´t Believe A Word”, ”Suicide”, en lång och humoristiskt spexig version av ”Silver Dollar”, den gripande missbrukslåten ”Borderline” och rockaren ”Are You Ready”. För mig, liksom för de flesta andra i salen, var den obestridliga höjdpunkten då Robertson sjöng Thin Lizzys kanske djupaste och finaste låt ”Still in Love With You” och spelade sina oefterhärmliga solon som kommit att bli något av en signatur bland hans fans. Robertson hade god och spontan kontakt med publiken och The Little Darlings och njöt av den varma atmosfären som rådde. Detta belönades kort efter midnatt med en encore, en starkt improviserad blues som de lättade och nöjda musikerna levererade avslappnat och gemytligt.

När vi lämnade salen möttes vi av idel leende och inga trötta ansikten trots att kvällen var sen och baren varit flitigt besökt. Något säger mig att jag kommer att återkomma till King´s Call.