Mitt första blogginlägg

Hälsning kära läsare och förhoppningsvis snart vänner

Min blogg kommer, som rubriken anger, att handla om hus, musik, böcker och bilder. Orsaken till det är att dessa teman fyller mitt liv, både professionellt och på fritiden.

                 Husen har med mina artiklar om Åbo att göra, ett stort antal av dem har behandlat arkitektur, att se på hus och upptäcka vackra detaljer även på hus som vid en första anblick kan se intetsägande och tråkiga ut. Min strävan är att försöka upptäcka något som är bra och lyckat även i samtida hus eftersom det gör livet enklare än att enbart uppleva dem som fula och endast kunna se vackert i det gamla. Dessutom är det visuellt utmanande att ställa om blicken så att man kan se ett skönhetsvärde i ett alldeles vanligt bostadshus i en förort som är byggt på 1970-talet av element. Visst är det emellanåt så att man inte lyckas hitta något tilltalande men så kan det också vara med äldre hus. Allt som är jugend är inte vackert medan väl genomförd betongbrutalism kan äga ett synnerligen högt skönhetsvärde. Det senare finns det flera fina exempel på i Åbo, främst tack vare arkitekten Pekka Pitkänen.

                 När det gäller musiken är jag som så många andra män i min ålder, musiken har varit en viktig följeslagare under min uppväxt till tänkande individ. Det finns ett musikstycke för alla tillfällen. Mitt krav är att det ska vara bra och det finns bra stycken i alla genrer, det gäller bara att sålla fram dem, något som de kommersiella radiostationerna minsann inte kan. En musiker har en god chans att komma långt om han visar att han menar allvar och gör sin musik ordentligt och på allvar. Mitt lyssnande har gått från lättpop via rock, visor, hårdrock och schlager till jazz och klassiskt och mitt motto när det gäller musik lyder: huvudsaken att det är bra.

                 Böcker har jag läst i mängder sedan tjugoårsåldern. Före det var jag en läslat yngling som hellre lyssnade på musik än satt med näsan försjunken i romaner. Så upptäckte jag den lilla svenskspråkiga avdelningen i filialbiblioteket i förorten Ilpois och bar hem Jörn Donner, Christer Kihlman och Claes Andersson och påbörjade min bokbildning. När jag längre fram började studera litteraturvetenskap var jag djupt inne i de svenska autodidakternas värld och slukade böcker av Eyvind Johnson, Artur Lundkvist, Josef Kjellgren, Jan Fridegård, Helmer Grundström, Erik Asklund, Gustav Sandgren, Otto Karl-Oskarsson, Harry Martinson, Ragnar Holmström, Ivar Lo-Johansson, och Vilhelm Moberg. Därifrån fortsatte jag med Stina Aronson, Karl Rune Nordkvist, Stig Dagerman, Erik Lindegren, Kurt Salomonson, Sara Lidman, Gunnar Ekelöf och Folke Isaksson och kom småningom fram till samtida författare som Bodil Malmsten, Björn Ranelid, Björn Larsson, Karin Stensdotter och Per Olov Enquist, för att droppa några namn.

                 Under de senaste arton månaderna har jag varit fullkomligt upptagen av norsk litteratur som jag omedelbart kände mig hemma i. Per Pettersons böcker är suveräna, övriga fina författare är Johan Harstad, Bjørg Vik, Jens Bjørneboe, Herbjørg Wassmo, Ola Bauer, Tove Nilsen, Ketil Bjørnstad och nu som för så många andra Karl Ove Knausgård.

                 Bildkonsten ger mitt inre, via det sedda, vila, ro, glädje, stämning, färg och liv. Här gäller samma princip som i musiken, huvudsaken att det är bra. Jag behöver bilder för att må bra, målningar, teckningar, skulpturer, grafik och fotografier.