Hur ett leder till ett annat

Det har vid ett antal tillfällen hänt att omnämnandet av en bok, ett musikstycke eller ett band i den bok man har under läsning har fört vidare i riktning mot nya bekantskaper. Detta är säkert ingenting unikt, men ett mycket roligt och närande fenomen. Man låter en annan person rekommendera och välja ut något att läsa eller lyssna på och ofta blir det då något som man själv kanske inte hade hittat fram till.

                 Jag kommer på rak arm ihåg två dylika erfarenheter som lett till konstupplevelser av stora dimensioner. Under hösten 2000 var jag på resa till en vän i Skellefteå och eftersom jag hade ett par timmars väntetid på Arlanda flanerade jag omkring i terminalerna på jakt efter något läsbart. Efter att ha bläddrat bland titlarna ett bra tag fastnade jag för den för mig totalt obekanta författaren Björn Larsson och hans mycket läsvärda roman Drömmar vid havet, som handlar om kapten Marcel och människor han möter i olika hamnar. Denna läsning ledde mig först och främst vidare in i den internationellt uppskattade Larssons författarskap, till den digra sjörövarromanen Long John Silver, spänningsromanen Det onda ögat och essäboken om segling, havet och livet Från Vredens Kap till Jordens Ände.

                 I den sistnämnda boken tar Larsson upp den skotska rockgruppen Runrig som i sin musik bland annat hyllar det mäktiga landskapet i Skottland och sjunger en del av sitt material på gaeliska. Det sätt på vilket Larsson på några rader skrev om bandet räckte till för att väcka min nyfikenhet och nu ett tiotal år senare har jag bandets hela produktion i min cd-hylla. Med ganska stor säkerhet vågar jag säga att jag knappast hade hittat fram till Runrig utan Larssons vägledning.

                 Då jag för ungefär ett år sedan läste Åboförfattaren Henrik Janssons roman Brev från bar Aurora för en recension i tidskriften Horisont fick jag vara med om något liknande, denna gång gällde upptäckten en för mig ny och obekant författare. Janssons huvudperson i denna förträffliga politiska Åboroman med träffande miljöskildringar läser nämligen Karin Stensdotters roman Den gordiska soffan om arkitekt Örjan som stadigt går mot sin undergång. Detta väckte åter min nyfikenhet men det visade sig vara svårt att få tag på just den boken av Stensdotter så jag blev tvungen att börja med hennes debutroman, den underbart tindrande, språkligt mästerliga konstnärsromanen Arnes kiosk med det vackra omslaget, tecknat av författaren själv, som bidrar till att göra boken till ett allkonstverk.

                 Efter en tid av letande på antikvariat.net fick jag tag på Den gordiska soffan och efter att ha läst Stensdotters böcker kunde jag endast tacka Henrik Jansson för detta utomordentliga lästips.