Under den varma årstiden, då man i Norden helst vistas ute så mycket som möjligt, sitter även jag helst i det fria och läser. Längst ut i vår trädgård, under ett stort kaneläppelträds skuggande och svalkande paraply, har vi placerat en grön hammock. Sommartid ligger eller sitter jag i den och läser medan löven prasslar i blåsten och kompletterar idyllen. På det lilla bordet bredvid står min kaffemugg.
Böcker som lämpat sig väl för hammockläsning är till exempel samtliga av Åsa Larssons fina Kirunadeckare, Tove Nilsens ljusa och livsbejakande Kreta-døgn, omläsning av favoriter som Eyvind Johnsons Strändernas svall och Hans nådes tid. Det mest utmanande jag läst i hammocken är Johnsons Livsdagen lång som spelar på flera tidsplan. Stämningen i hammocken är dock, på grund av läget, rätt fri och öppen och kan i värsta fall få en att flyta ut i omgivningen i stället för att hela tiden hållas i berättelsens värld. Därför väljer jag helst lättare läsning ute, eller omläsning av kära böcker.
Min inomhusläsning sker i vardagsrummet, i den gröna fåtöljen med fötterna utsträckta på det låga soffbordet och med kaffemuggen bredvid mig på armstödet. Här har jag stavat mig igenom alla slag av litteratur. Är det tyst och lugnt i huset kan jag förflytta mig till de medeltida kyrkorna på Gotland via Folke Isakssons fantastiska diktsvit Stenmästaren. I vår hetsiga och alltför informationsmättade tid är det ibland skönt att ägna sig åt långsam läsning där kvantiteten inte är det som räknas, utan det att man har ro att sätta sig ner och vänta tills puls och andning lugnat ner sig för att därefter slå upp en diktbok. Man kan läsa en och samma dikt flera gånger, smaka på ord, bilder och bara njuta av denna förflyttning till ett lugnare tempo.
I fåtöljen har jag också upplevt mina stora stunder med samtida norska författare. På våren 2010 avnjöt jag hela Per Pettersons författarskap här, en händelse som förändrade och berikade mitt liv. Petterson skriver böcker som jag omedelbart känner mig hemma i, han skriver med en träffsäkerhet i språket som är häpnadsväckande och han skriver om mannens ensamhet på ett sätt som det är enkelt att identifiera sig med. För alla som vill läsa en betydande författare rekommenderar jag varmt Petterson. Goda inkörsportar är den internationellt hyllade Ut og stjæle hester eller vinnaren av Nordiska Rådets litteraturpris 2008 Jeg forbanner tidens elv (i svensk översättning Jag förbannar tidens flod). Därefter vill man högst sannolikt vidare i Pettersons litterära värld. Min favorit är den plågsamma men vackra I kjølvannet som handlar om den ramponerade Arvid som förlorat flera familjemedlemmar i den fruktansvärda fartygsbranden ombord på Scandinavian Star i april 1990. Den tredje favoritplatsen för läsning existerar än så länge enbart i mina dagdrömmar men kanske får jag ännu någon dag tillgång till den. Platsen kan finnas högst uppe i det runda tornet i en gammal villa på den natursköna ön Runsala, en plats där man kunde sitta och speja ut över farleden in till Åbo hamn, se kryssningsfärjorna glida förbi med ett stilla fräs, läppja på en god whisky, ha den svarta anteckningsboken till hands och Carsten Jensens majestätiska sjöroman Vi, de druknede (i svensk översättning Vi de drunknade) under läsning.
Ett fjärde ställe kan mycket väl ligga den ute i det fria: det är natt med smattrande svärmare och fotogendoftande stormlykta vid ett rangligt gammalt grönmålat träbord med tillhörande bänk i en gammal något övervuxen syrenberså som ser ut som jag föreställer mig att trädgården ser ut i Gunnar Ekelöfs dikt ”Eufori” ur samlingen Färjesång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar