Strån

Det jag ser på duken gör mig rofylld och behaglig till mods

ur en beigebrungul yta sticker något slag av strån upp

djupare in en linje som minner om en horisont, kraftigt markerad

en synrand eller måhända en uppdragen gräns

min undran, vad skiljer den åt i så fall

förnimmer inget ont eller illavarslande

Till vänster reser sig några stjälkar i svart, vitt och rött

bakom dessa till höger en större klunga identiska strån

vart vill dessa landningsljus leda mig

mot en lugn och trygg bygd förefaller det

en fin och skönt ombonad plats i den inre världen

jag bejakar bildmagin och låter mig förflyttas