På sommaren 1982 lämnade jag mitt tredje, och sista,
barndomshem på Stenhuggaregatan. Därifrån åkte mitt anspråkslösa flyttlass bestående
av min stereo, en rese-tv, mina lp-skivor, ett par lådor med böcker, en
nödvändig uppsättning husgeråd och mina kläder till en färdigmöblerad etta på
18 kvadratmeter i Studentbyn. Min bror ställde upp med bil och hjälp vid flyttningen
och jag kommer fortfarande ihåg hur overkligt det kändes då allt var klart. Det
var något mycket speciellt att ha ett eget hem för sina saker.
Lägenheten låg högst upp i Studentbyn 11 D och hade
dörrnummer 34. Den mätte tre gånger sex meter och bestod av en liten tambur, en
rymlig toalett med dusch och ett rum vid vars bakre vägg det fanns ett kylskåp
och en kokplatta. I möbelväg fanns där allt man behövde; en robust säng, ett
brett skrivbord med tillhörande stol, ett soffbord och en fåtölj. Samtliga
möbler var av god kvalitet.
Då jag flyttade till Studentbyn hade jag studerat
statsvetenskap i ett år vid Åbo Akademi och min avsikt var att fortsätta med
detta. Det visade sig dock vara en aning mera komplicerat än jag föreställt mig
för jag var ofantligt barnslig och omogen på den tiden och tyckte det var
roligast att sitta i min lya och lyssna på musik med några goda vänner och
sedan gå till Kåren för att träffa flera vänner eller lyssna på något band. En
annan populär sysselsättning var att spela minigolf på banan som låg precis
under mitt fönster.
Detta infantila leverne ledde till uteblivna
studieveckor, som poängen hette på den tiden, och av någon outgrundlig
anledning hade jag inte kurage att ta upp där jag lämnat, utan valde den på
kort sikt enkla vägen och flydde. Det ledde till att jag levde ett besynnerligt
dubbelliv som å ena sidan gick ut på att ha roligt och å andra sidan dåligt
samvete över uteblivna studieprestationer. I längden blev detta ohållbart, inte
minst ekonomiskt, och när våren 1983 närmade sig var mina pengar slut.
Lyckligtvis fick jag anställning på Parteks bergullsfabrik
i Sysilax i Pargas. Det var ett väl avlönat arbete i tre skift och
sommarmånaderna var utomordentligt roliga eftersom ett stort antal studerande
arbetade i fabriken sommartid. Med tiden blev jag en utomordentligt snabb och
effektiv sorterare. Och pengar fanns det plötsligt gott om. För min första lön
köpte jag både Eliminator med ZZ Top
och No Guts...No Glory med Molly
Hatchet, två sydstatsklassiker.
Inte heller följande studieår blev någon större framgång.
Jag försökte ta mig i kragen men det blev inget av det. Småningom började jag
fundera på att söka in till Handelsinstitutet, främst för att studietiden för
studenter var endast två år. Men före jag inledde mina studier där arbetade jag
en sommar till på bergullsfabriken. Likaså närmade sig min tid i Studentbyn
sitt slut för jag hade träffat en tjej och vi bestämde oss för att flytta ihop
till en gemensam lägenhet och ville ha något litet större än en etta på 18
kvadratmeter.
Efter två år, på sommaren 1984, packade jag åter mina
ägodelar och styrde mitt flyttlass mot framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar