Aprilafton

Längs iskanten har trutarna avslutat sin högljutt jämrande dialog

måsarna och de friande kniporna försvunnit från onor och rännor
svanarna ligger uppkrupna på en blekgul vassbädd i vikbottnen
Även de revirbevakande bobyggande småfåglarna har tystnat för kvällen
söker kurande skydd och lugn bland trädens nakna blottande grenverk

Stillheten och ljudlösheten tilltar, skogen mitt emot kryper närmare intill

den sista bräckliga ytan av is sträcker på sig, lägger sig till vila
håller envist ihop det sista porösa och sköra som återstår av vintern
Himlen breder sin slitna kyligt djupblå filt över nejden
här och där några malhål genom vilka falnande stjärnor blickar ner

En efter annan släcker grannarna sina ljus

jag sitter kvar i det värmande skenet av stearinljus, blickar ut i mörkret
euforisk, rofylld och tillfreds för hon är här med mig
Tord Gustavsens mjuka pianospel ljuder sakta, skrivboken står öppen
bättre än så behöver det inte bli