Grå hägerskymning

Kylig fuktdrypande juninatt

skrudad i gröngrå toner
tunga lågthängande skyar
krymper avståndet mellan
vattenyta och himmel, vilka
möts i ett tyngre famntag än den
flyktiga dimrök som så ofta
böljande svävar i sin retliga dans
knappt nuddande vid ytans krusningar

Bemödar sig någon att vistas ute

en dylik sval och våt afton
Hon sitter på den grova trappan
iklädd den varmaste ylletröjan
han bredvid henne, stilla
väntan på något håller dem kvar
trollbundna av det rådande
lystrande till landsvägen, som
perforerar stillheten

Gottgörelsen, belöningen

utifrån fjärden på låg höjd
på breda vingar lösgör sig
en dunkel blågrå flygare
närmar sig utan att ha sett de två
landar i sandlagunen
står i strandskvalpet
pickar med den grova näbben
i slammet innan den ger sig av