Samtliga är målade av samma konstnär, den oförlikneliga och exceptionella Raimo Mattsson, född och uppvuxen på Åland men bosatt i Åbo sedan många år. Han började med målandet i mitten av 1980-talet eftersom behovet att skapa alltid varit starkt hos honom.
Den första av bilderna kom till oss i samband med en auktion på en välgörenhetsbasar. Mattsson hade donerat en tavla föreställande en upprest figur som han gett det adekvata namnet ”Den goda viljan”, och efter att ha sett den kände jag att jag ville bli ägare till tavlan.
”Den goda viljan” som mäter 30 x 80 cm är en ljus bild av en ödmjuk gestalt med en inre resning som strävar mot ett högre mål. Såsom det ofta är fint att få fylla i luckor och läsa mellan raderna när det gäller god litteratur lämnar även Mattsson tillräckligt mycket outtalat i ”Den goda viljan”. Det öppnar tavlan för betraktarens fantasi, man får vara medskapare och fylla ut en sådan bild man för tillfället är i behov av. Önskar man inte det har tavlan utomordentlig verkan som den är, och att våga lita på kraften hos detta poetiska tomrum är genialt och speciellt när det gäller Mattssons sätt att se och måla.
Det omedelbara blickfånget i vårt vardagsrum utgörs av en lång smal tavla på 100 x 40 cm som Mattsson gett namnet ”Käringsund” efter sin hemtrakt Eckerö på Åland. Tavlans färgskala går i vitt, grått, mot svart och med några stänk av rött som effekt. Motivet är den flitigt avbildade vyn av sjöbodarna i Käringsund men det fängslande i bilden är hur Mattsson sett sitt motiv och på vilket sätt han valt att återge det. Horisonten är hög, bodarnas spegling i vattnet vag, det viktiga är inte att återge stranden och bodarna på ett realistiskt sätt utan mera som en inre bild, en antydan, ett stämningsläge eller ett sinnestillstånd.
Det finns en genomtänkthetens spontanitet i flera av Mattssons verk som är fascinerande. Man får intrycket att han går och ruvar på idén ett tag och kanske skissar upp bilden för sin inre blick men när han väl kommer så långt att färgerna och formerna skall fästas på duken vill jag tro att det skall gå rätt fort, detta för att bibehålla intrycket av impulsivitet och omedelbarhet. Ett sådant sätt att arbeta kan säkert emellanåt leda till omtagningar, ifall konstnären inte är nöjd med en bild återstår endast att måla över och börja på nytt.
Bredvid den avlånga ”Käringsund”, runt hörnet på en egen väggstump, har vi placerat dess ljusa systerbild ”Neljä vajaa” (= Fyra bodar). Denna tavla är 50 x 50 cm och föreställer fyra bodar, sannolikt även dessa i Käringsund, eller åtminstone inspirerade av bodarna där, men det är inte viktigt i sammanhanget. Bilden lever av sitt inre ljus, ett hemlighetsfullt lyster som träder fram då man betraktar tavlan i en viss belysning, eller på ett visst avstånd. Bodarna går i grå nyanser, i bakgrunden lurpassar ett större mörkare, eventuellt en aning hotfullt, fält utan klara konturer och över allt detta löper grova streck och linjer som krackelerar tavlans yta och bryter upp den i mindre delar. Slutresultatet är mycket rogivande att se på, man kan låta blicken följa någon av linjerna eller något av fälten och försjunka i önskat känsloläge.
Det är denna meditativa kvalitet i Raimo Mattssons konst som tilltalar mig allra mest. Han målar andligt och spirituellt, bilder som manar en till ro, lugnar ner en till stillhet och kontemplation. Tavlorna förmedlar en behaglig odefinierbar känsla av tröst och vaggar en i trygghet. Han förmår via sin konst leda den jäktade och stressade nutidsmänniskan till något som påminner om ett bortglömt urtillstånd där man vågar blicka in mot det väsentliga man har i sin kärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar