Från och med år 1970 har bandet haft sin nuvarande sammansättning som, förutom ovan nämnda medlemmar, består av Barry Hay, sång och Cesar Zuiderwijk, trummor. Gruppen är även i detta hänseende (att spela i över 40 år utan att någon medlem bytts ut) en av de mest långlivade.
I början av 1970-talet gav Golden Earring ut en svit album av hög kvalitet, det mest berömda av dessa är Moontan som innehåller bandets överlägset kändaste låt ”Radar Love”. Efter en tystare tid ute i världen kom bandet starkt tillbaka år 1982 med den hypnotiska singeln ”Twilight Zone” från det fina albumet Cut. Under åren har Golden Earring varit med om flera med- och motgångar på den internationella rockscenen, men dessa har aldrig rubbat bandets popularitet hemma i Nederländerna och ett tydligt bevis på detta är att bandet fortfarande uppträder regelbundet inför publik.
Golden Earrings första mästerverk, och en av de bästa plattorna av den goda årgången 1971, är albumet Seven Tears. Denna starka lp föregicks av den suveräna singeln ”Holy Holy Life”, enligt somliga en av bandets bästa låtar genom tiderna som borde ha inkluderats på lp:n.
Seven Tears inleds med den majestätiska ”Silver Ships”, en tung och genomarbetad låt med stämningsfull sång och dominerande basgångar. Det virtuosa basspelet är för övrigt ett av kännetecknen för Golden Earring och Gerritsen var en av de första rockbasisterna som gärna spelade sitt instrument som ett komplement till sologitarren.
Öppningsspåret följs av den aggressiva riffdrivna ”The Road Swallowed Her Name” som fortfarande 40 år senare låter lika fräsch och frän som den lät första gången jag hörde den när min bror kom hem med plattan någon gång kring 1972. Barry Hay är i god form, likaså Kooymans och Zuiderwijk bakom trummorna.
Det obestridliga storverket, Golden Earrings egen ”Stairway To Heaven” om en sådan jämförelse tillåts, är den mer än sju minuter långa och fullkomligt magiska ”She Flies On Strange Wings”. Det är en låt som skulle förtjäna mycket vidare berömmelse och uppmärksamhet eftersom den tillhör de allra bästa i vad man kunde kalla genren episka låtar. Den är mångsidig, omväxlande, genialt uppbyggd och mästerligt framförd. Det meditativa introt sjungs av George Kooymans vars mjuka röst utgör en fin kontrast till Barry Hay och hans kraftfulla sång och än en gång är Gerritsen oslagbar som mest framträdande instrumentalist. Vad kan man mera önska av en stor rocklåt? En intressant detalj är soundet och stämningen i det korta mellanspelet som pekar fyra år framåt och för tankarna till Pink Floyd och vissa passager i låten ”Shine On You Crazy Diamond” från albumet Wish You Were Here.
För den som önskar botanisera litet i äldre skivor är Seven Tears ett njutbart och kanske inte alltför slutspelat alternativ. Jag återkommer gärna och ofta till detta mycket speciella album och förvånas varje gång över hur otroligt bra det är. Det är alltid lika imponerande att upptäcka vilken kreativitet och idérikedom dessa holländare besatt för 40 år sedan. Samtidigt kan man endast fråga sig hur stor gruppen hade blivit om den haft stöd av en större och mera långsiktig marknadsföringsorganisation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar