Första gången jag stötte på Sven Barthels namn var i något Eyvind Johnson-sammanhang. Min nyfikenhet vaknade omedelbart, dels för att jag litar på Johnsons omdöme när det gäller medskapande författare och skribenter och dels för att ämnet för Barthels böcker intresserar mig. Eftersom jag själv bär på skärgårdsrötter i Korpo och på Åland har jag alltid tyckt om att läsa om skärgården, se den avbildad och även vistas i den.
Efter att ha tagit reda på litet mer om Sven Barthel beställde jag hem några böcker av denna havs- och skärgårdsskildrare via min huvudsakliga leverantör av antikvariska böcker, det välförsedda, fina och anrika Ryös Antikvariat på Hantverkargatan i Stockholm.
Sven Barthel var en produktiv författare så det finns rikligt med läsbart för den som är intresserad. Den svit jag i detta sammanhang vill lyfta fram är tre digra skärgårdsböcker som anses vara hans mest betydande verk och i vilka samarbetet mellan de två konstnärerna är som bäst.
I de rikligt och vackert illustrerade böckerna går Barthel på djupet i sin beskrivning av skärgården utanför Stockholm. Den första boken, Gillöga (1945), handlar om ett antal små skär långt ute i havsbandet, mellan Stora Nassa och Svenska Högarna. I detalj skriver Barthel om naturens föränderlighet under de fyra årstiderna, om djur- och växtarter i den kärva miljön och om människorna som trotsar de hårda förhållandena och jagar och fiskar här ute. Den träffande texten ackompanjeras av Roland Svenssons lika exakta bilder som fyller ut där orden inte vill hinna till.
Sju år senare gav duon ut Skärgård som handlar om skärgården sedd i ett större perspektiv. Läsaren får åter följa med under samtliga fyra årstider, med början på vintern. De vindpinade och snöbeklädda skären målas levande upp för läsaren och den bitande kölden får en att rysa till. Samtidigt kan man känna doften av röken som stiger upp ur skorstenarna i de små bodarna och se hur fiskargubbarna kurar sig kring sin kvällsbit och njuter av en värmande sup och en väl stoppad pipa.
Vintern övergår i vår med begynnande grönska, sjöfåglar och lövsprickning, sommargästerna söker sig ut förbi Vaxholm och med ens är sommaren där. Lika plötsligt som den kom är den förbi och hösten där och året i skären går mot sitt slut.
Den tredje boken Svenska Lillö kom ut 1973 och handlar om en liten ö som ligger söder om Svenska Högarna. Boken beskriver inte enbart naturen utan placerar in denna lilla ö i ett större sammanhang som tar fäste på skärgårdens geologi, historia och ekonomiska utveckling. Och som i alla tre böcker har Sven Barthel den bästa tänkbara illustratören i den likasinnade skärgårdsälskaren Roland Svensson.
Då man läser dessa böcker överförs de två konstnärernas intuitiva och nonverbala kontakt från boksidorna vidare till läsaren. Man inser att de tänkte i liknande banor och att Barthel inte behövde leta upp eller peka ut motiven för Svensson. Det råder en djup harmoni över böckerna och ur deras sidor strömmar upphovsmännens kärlek till skärgården, men man får också syn på de två kamraternas djupa vänskap som var en viktig medskapare då dessa sällsamt vackra böcker blev till. Allt detta sammanräknat resulterar i en svit som är mer än tre vackra böcker, med finns det magiska som upplyfter duktigt hantverk till konst.
Har man inte just nu tillgång till den vinterkarga skärgården, men önskar trots det njuta av havsbandet med flera av sina sinnen, kan jag varmt förorda nämnda böcker. Inta en skön ställning i en bekväm läsfåtölj och bege er ut i skärgården på en oförglömlig färd, mästerligt ledsagad av Sven Barthel och Roland Svensson.
Du leder mig in i min egen historia. Tre böcker som ger tillbaka min identitet som fiskarson. Troligtvis blir man nostalgisk helt i onödan men visst är det skönt att äga en historia. Sanningen är vacker när man bemödar sig att ge den ord, tack Ralle.
SvaraRadera