fredag 9 november 2018

Rory Gallagher: Blueprint


Under det tidiga 1970-talet påbörjade jag, som någon läsare kanske kommer ihåg, min livslånga resa i rockmusikens kosmos. Till en början tedde sig denna outforskade värld oerhört omfattande, det fanns långt fler band och artister än man hade tid att ta till sig. Detta trots att så gott som all fritid ägnades detta gigantiska projekt.

Väldigt ofta kom impulserna till nya bekantskaper från musikpressen, min äldre bror, min äldre kusin eller mina vänner. Rory Gallagher (1948-1995) var en av de många artister som min äldre kusin introducerade. Han hade albumen Deuce och Live in Europe in sin skivhylla och dessa innehöll låtar och element som tilltalade både min bror och mig, särskilt albumet Deuce som fortfarande hör till mina favoriter inom genren gitarrdriven bluesrock.

I februari 1973 gav den irländska gitarrvirtuosen ut sitt fjärde album Blueprint och för detta hade han byggt ut soundet på sitt band genom att inkludera Belfastbon Lou Martin (1949-2012) på klaviatur. Som basist fortsatte den Belfastbördige trotjänaren Gerry McAvoy (f.1951) och bakom trummorna satt den nyrekryterade walesaren Rod de´Ath (1950-2014).

Den som invigde mig i albumet Blueprint var min äldre bror. Han hade fiskat upp skivan i affären Levymyynti under våren och bar hem den till sitt rum i vår fyrarummare i förorten Ilpois. Blueprint kom att bli en skiva som vi lyssnade mycket på, en lämpligt utmanande och omväxlande helhet. Albumet har låtar för varierande tillfällen och ändamål och Gallaghers låtskrivartalang och arbete med arrangemangen har tagit ett rejält kliv framåt från tiden som ledare för sin trio.
Omslaget till cd-utgåvan från år 2000.

Öppningsspåret ”Walk on Hot Coals” hör till det bästa Gallagher åstadkom under sin långa karriär som människonära och flitigt uppträdande bluesgitarrist. Han sammanfattar och förädlar sin utveckling fram till dess i detta spår och visar att han kan ta sin musik till en ny nivå.

Stämningen förskjuts och lugnas ner i den underbart vackra ”Daughter of the Everglades”, även den ett fullfjädrat mästerverk i vilket Gallagher presenterar sig som en melodins mästare. Hans så ofta något raspiga sång ersätts här av en mild och bomullslen röst som talar stilla och lyriskt till lyssnaren.

Därefter två låtar som avslöjar Gallaghers kärlek till blues och rytm & blues; Big Bill Broonzys ”Banker´s Blues” och den lekfullt svängiga ”Hands Off”. Då jag först kom i kontakt med albumet som liten grabb var ”Hands Off” min favoritlåt, sannolikt på grund av att den är så lätt tillgänglig.

Sida två inleds med resesången ”Race the Breeze” i vilken gitarristen generöst visar sin mångsidiga talang, en av albumets höjdpunkter. Den följs av skivans längsta låt ”Seventh Son of the Seventh Son” där Gallagher behandlar detta mytomspunna fenomen och de speciella gåvor detta medför. Bandet är samspelt på hela plattan och tar stiligt denna sång i mål.

Albumet rundas av med den instrumentala låten ”Unmilitary Two-Step” och den melodiska och vackert svajande countryinfluerade balladen ”If I Had a Reason” som var min andra favoritlåt då för 45 år sedan.

Under alla år som gått med allt livet fört med sig i form av förändringar och händelser har Blueprint alltid lurat någonstans i bakgrunden. Plattan har ingalunda tillhört de mest trogna och ständiga följeslagarna, snarare till de goda utmanarna. Den kan ha varit borta i flera års tid för att återaktiveras av någon oförklarlig anledning, oftast enbart av en så simpel orsak som att jag kommit ihåg att skivan existerar och att den är givande att lyssna på, eller av en ren slump. Under senare år har den dock kommit att inta en allt viktigare roll och bland Gallaghers studioalbum intar den topposition tillsammans med Deuce. Hans liveskivor däremot är en helt annan historia. I dessa förmedlas en rejäl dos av den energi som denna unika musiker lade ner på sina möten med sin ivriga publik, något jag som knappt 14 år gammal pojke fick tillfälle att uppleva då Gallagher gjorde sin oförglömliga spelning på Ruisrock 1975.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar