År 1971 var högintressant inom rockmusiken, mycket skedde
gällande låtskrivande, kreativitet, sound och inspelningskvalitet. Därför är
det ingen slump att ett stort antal betydande låtar gavs ut under detta år och
då tänker jag inte i första hand på de radiovänliga hitlåtarna utan på mer
ambitiösa och längre verk. Det låg i tiden att alla band med självaktning
skulle åstadkomma en egen "Stairway To Heaven".
Led Zeppelin var ingalunda först med att spela in en
episk låt som kom att fungera som ett slags signatur för bandet men ”Stairway
To Heaven” hör definitivt till de mest berömda bland dessa. Att avsluta sida
ett på det suveräna fjärde albumet med detta långa och i ständig utveckling
varande stycke visade sig vara ett genialt drag.
Nedan följer ett subjektivt urval dylika stora låtar från
1971 vilka samtliga kommit att betyda mycket för mig. Jag återkommer regelbundet
till dem alla.
Under 1970-talets första år var Uriah Heep mycket
populära i Finland. Bandet gick framåt för varje album och på den tredje skivan
Look At Yourself var man redo att
presentera den majestätiskt vackra ”July Morning” för en entusiastisk publik.
Fleetwood Mac tog med albumet Future Games ytterligare ett kliv vidare från att enbart vara ett
renodlat bluesband och det lågmält stämningsfulla, blåklingande
inledningsspåret ”Woman Of 1000 Years” hör till det finaste som gitarristen
Danny Kirwan åstadkom under sina år i bandet.
The Who släppte sitt mest helgjutna album Who´s Next nämnda år och med på lp:n
finns den stenhårda låten ”Won´t Get Fooled Again” där gruppen når höjder den
vanligtvis inte siktade mot eller förmådde uppnå. Ett anmärkningsvärt fint
arbete i bandets något ojämna, och stundvis till och med tråkiga produktion.
Den kanadensiska storgruppen Steppenwolf satsade allt,
och segrade, på den mer än nio minuter långa ”For Ladies Only” från albumet med
samma namn. Låten har allt; en medryckande melodi, tungt vägande text,
kraftfullt tolkad sång och ett långt mellanspel som behåller och bygger upp
spänningen inför finalen.
Ett av rockhistoriens bästa band är Mountain som år 1971 släppte
albumet Nantucket Sleighride vars
titelspår hör till det finaste ett rockband någonsin åstadkommit. Låten bygger på flera teman vilka flyter in
i varandra skarvlöst och bildar en fullkomligt hisnande helhet. Kreativiteten
är på så hög nivå att bandet har råd att slösa med idéer i en och samma låt.
Jim Morrison och The Doors blev tvungna att avsluta sin
karriär för tidigt. Detta gjorde man på ett värdigt sätt med den hypnotiska
låten ”Riders On The Storm” från det fina albumet L.A. Woman.
Den hårt arbetande irländska gitarrhjälten Rory Gallagher
gav ut sitt första mästerverk Deuce
år 1971. En av många höjdpunkter på skivan är den långa låten ”In Your Town”
där Gallaghers samstämda trio ger en uppvisning i hur man spelar bluesrock.
Den holländska rockmusikens flaggskepp Golden Earring
sprängde alla tidigare gränser med ”She Flies On Strange Wings” från albumet Seven Tears. En mångfasetterad låt som
tar lyssnaren på en svindlande resa ledd av gruppens fenomenala basist Rinus
Gerritsen.
I grannlandet Sverige verkade under 1970-talets första år
supertrion November och från bandets helgjutna lp 2:a November vill jag lyfta fram den kontemplativt förtrollande ”En
lång dag är över”. Världen känns ny och väntar på att bli upptäckt och det gör
gruppen djärvt och fördomsfritt på hela detta magiska album.
För mig är och förblir bandet Free det viktigaste. Kort
före den första splittringen släppte man skivan Free Live! vars sista bit är en studioversion av en nyskriven sång.
Man gjorde sorti med den vemodiga och symboltunga ”Get Where I Belong”, en
svidande uppriktigt opretentiös sång som växer till en vacker och vädjande bön
om förlåtelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar