Oktober

In i dessa drömska rum träder man genom ett resligt grandraperi
längs en sviktande heltäckningsmatta av barr med doft av kåda
åtföljd av en antydan om det outsägbara, måhända en ingång mot något

Spången leder vidare mot saftigare kryddoftande lövskog

asparna skjuter sina gråröda kolonner mot ljusets strålar
avlöses av björkarnas antikljus som brinner med klargul låga
den guldbladsbeströdda marken speglar sig mot himlens blåmeshjässa

En smal strimma leder mellan två diken in i en tungt vägande mörkskog

väljer man denna stig kan man ställas inför det okända vid en ihålig rot
eller bli nödd att välja längs vilket stråk man bör färdas
västsidans klara ljusa bäck eller den dunkelt dystra östliga rännan

Genom en ny dörr går man in i ett nordligt kärrlandskap

bevuxet av småtall, dvärgbjörk, hjortron, tranbär och getpors
mossor och strån i djupbrunt humusvatten drar ner mot markytan
stiger man fel glider man obemärkt genom mossans kvicksandsfilt
ner i det obekanta mot en botten ingen vet hur djupt den ligger
eller kanske en ihålighet där en underjordisk katedral öppnar sin sal

På håll hör man den hypnotiskt brusande rytmen från den stora vägen

larmet från flygmaskiner som återfår kontakt med eller lämnar jordytan

Utmattande många portar och öppningar för den med öppnade sinnen

man reser så kort, tar så få steg, men kan nå så långt

En sista portal bryter mystiken och slussar in i verklighetens blandskog

den invanda tryggheten sluter vandraren i sin varma famn
välkomsttalet hålls av en becksvart spillkråka med rödglödgande hjässa
åkrar och byggnader skymtar genom stammarnas glesa plank
solstrålarna stryker med värmande gyllene nyanser
återför flanören till vakenhetens konkreta tillvaro