Palttagatan 16-18 i Åbo

I stadsdelen Kärsämäki, några kilometer nordost om Åbo centrum, vid Kärsämäkivägen 35, verkade sötsaksfabriken Leaf fram till år 2006 i en fyra våningar hög, långsträckt fabriksbyggnad. I närheten av sötsaksfabriken – som ursprungligen hette Hellas – fanns även ett antal övriga byggnader, bland annat kontor, bostäder och verkstäder. De äldsta är från tiden före sötsaksfabriken och tillhörde Amalienborgs bryggeri som var igång under åren 1856-1913. Idag är Leafs fabrik ombyggd till sporthall och utrymmen för småföretag.

Ett par hundra meter från denna anrika och intressanta fabriksmiljö finns två bostadshus från 1950-talet och bakom dem ett större bostadsområde från mitten av 1970-talet. Eftersom jag tycker särskilt bra om hus från 1950-talet och dessa två är bland de få i denna stil som jag ännu inte bekantat mig med i min hemstad beslöt jag att åka till platsen och ta en närmare titt på dem.

Enklast får man syn på husen genom att följa Kärsämäkivägen till korsningen med Palttagatan och vika in på den. Efter ett kvarter med småhus, vid Palttagatan 16-18, ligger två grovputsade trevåningshus. Det ena är placerat med gaveln mot gatan och det andra parallellt med gatan men en bit in på gården. Husen byggdes år 1955 och är ritade av arkitekt Woldemar Kuurma som planerade ett stort antal av byggnaderna som tillhörde sötsaksfabriken. Därför är det föga överraskande att de här två bostadshusen ursprungligen var tjänstebostäder för anställda vid Hellas fabrik, dessutom de första våningshusen i stadsdelen.

Det något större huset, med gaveln mot gatan, har tidstypiskt en affärslägenhet i bottenvåningen. I övrigt är den korta fasaden omväxlande med den avsmalnande gaveln, burspråken och de två stora balkongerna i nischen. Mot bakgården domineras husets fasad av de två trappuppgångarna och sex grönmålade fält varvade med ett antal fönster. Ut mot framgården bryts den grova ytan av de vackert röda tygen vid balkongerna, de sirliga vita balkongräckena och de snygga fönstren av olika storlek. Huset har fina proportioner och bildar en lugn och harmonisk helhet som är vilsam för ögat.

Huset inne på gården är i samma stil, men dess gavlar avsmalnar i två steg vilket är särskilt smakfullt. I övrigt är huset lika väl i balans som det andra, balkongerna är prydda med samma röda markistyg, fönstren är lika fina och helhetsintrycket ytterst hemtrevligt. En rolig detalj med bägge husen är att de har dels indragna, dels fritt hängande balkonger och därtill några franska balkonger.

De här två husen är mycket sevärda exempel på denna mjuka, trivsamma, människonära och vänliga stil som rådde från åren efter kriget fram till dess elementbyggandet infördes på 1960-talet.

Då man väl är här kan man passa på att jämföra hur arkitektur och byggande förändrades på knappt tjugo år. Det är bara att göra en avstickare från Palttagatan in på Rotesoldatgatan. Bakom de nyss behandlade två trevåningshusen, i en lummig skogsdunge, ligger tolv femvåningshus snyggt utplacerade i tre grupper, var och en bestående av fyra hus. Dessa tidstypiska elementhus är planerade av arkitektbyrå Veijo Kahra Oy och byggda i mitten av 1970-talet. Jämförelsen och evalueringen av skönhetsvärdet överlämnar jag till var och en.