Mona Huss Walin

Det finns ett antal konstnärer som besitter gåvan och förmågan att skapa bilder som försätter betraktaren i en bestämd sinnesstämning. Det är ganska ofta fråga om konstverk som är ämnade att provocera eller inge obehag för att nå fram med ett budskap, men det kan också vara bilder som har den motsatta effekten och får tittaren på gott humör.

För några år sedan råkade jag få syn på litografin ”Solrosor i Bärfendal” (1992) av den skickliga och produktiva svenska konstnären Mona Huss Walin (f.1944). Omedelbart då jag såg bilden på galleriets nätsida insåg jag att jag måste ha den. Den utstrålade något som jag inte längre ville vara utan, något som jag, eller snarare mitt undermedvetande, hade gått och letat och längtat efter. Efter en vecka eller två hängde tavlan vackert inramad ovanför matbordet i vårt kök, på en synlig plats där man kan njuta av den vid varje måltid eller vistelse i köket.

Mona Huss Walin arbetar både som målare och grafiker. Hon har ett stort antal utställningar bakom sig och hennes konst finns representerad både på museer och i offentliga utrymmen. Vidare kan man utgå ifrån att ett betydande antal av de relativt stora upplagorna av hennes litografier funnit sin väg till en mängd privathem.

Huss Walins oljemålningar är ofta utförda i stort format, färgsprakande, glädjerika och inte sällan med ett behagligt inslag av smittande naivism. Det samma gäller hennes litografier, även de är fulla av liv och utförda i klara, kraftiga färger. Huss Walins motivval täcker allt från blommor, landskap, stadsvyer, interiörer, stilleben till fåglar och människogestalter. Gemensamt för samtliga bilder är den positiva, glädjefulla och ofta även humoristiska attityden till motivet och hur det presenteras.

Varje gång jag ser på ”Solrosor i Bärfendal” blir jag upplivad och på gott humör. Hittills har ingen annan bild haft en sådan omedelbar terapeutisk effekt på mig. Jag kan stå och se på tavlan flera minuter varje dag och förflyttas till det Bohuslänska landskapet som finns utanför fönstret och vasen med solrosorna. Det är klart och ett förtrollande ljus där ute, på himlen seglar några vita moln och en fågel, ännu finns det sommar kvar. Det bergiga landskapet är mäktigt, men på inga villkor hotfullt eller skrämmande, och i bakgrunden skymtar man en by.

Huvudmotivet, själva solrosorna är så skickligt fångade att man vill ta i dem och känna på dem. Varje kronblad lever, likaså de bruna frötallrikarna och de gröna stjälkpartierna. Fängslande är också skuggorna som vasen kastar på fönsterbrädet och de två kronblad som lossnat. Det är helt enkelt en fröjd för alla sinnen att se på tavlan.

Till min stora glädje har jag nyligen blivit lycklig och stolt ägare till ytterligare två Mona Huss Walin litografier; ”Strandvallmo vid Kosterfjorden” (1997) och ”Vägen till Humleskogen” (2005). Vill man bli lycklig och känna sig i balans rekommenderar jag att man bekantar sig med Mona Huss Walins konst. Hennes bildvärld har berikat min tillvaro och svängt mitt tungsinne vid flera tillfällen. Ett hjärtligt tack och varma tankar för det.