Red Garland

Litet gemytlig fredagsjazz för att pigga upp novembermörkret. Pianisten William ”Red” Garland (1923-1984) spelade redan i början av sin karriär som professionell musiker (under 1940-talets senare halva) med ett flertal av de största samtida jazzmusikerna, till exempel sångaren och storbandsledaren Billy Eckstine, trumpetisten Roy Eldridge, tenorsaxofonens nestor Coleman Hawkins, altsaxofonistvirtuosen Charlie Parker och den sammetslena tenorsaxofonisten Lester Young.

För en större (jazzälskande) allmänhet blev Red Garland känd år 1955 då han fick plats i Miles Davis Quintet. Förutom Miles Davis på trumpet och Garland på piano bestod denna supergrupp av den extremt begåvade tenorsaxofonisten John Coltrane, basisten Paul Chambers och trummisen Philly Joe Jones. På skivbolaget Prestige gav bandet ut albumet Miles: The New Miles Davis Quintet samt den epokgörande sviten Workin´, Steamin´, Cookin´och Relaxin´. Före Garland slutade hos Miles Davis medverkade han på det första albumet för Columbia; ´Round About Midnight (1956) och det två år senare utgivna Milestones.

Från och med 1956 gav Garland även ut plattor under eget namn och speciellt bra tycker jag om de två tidiga trioalbumen Red Garland´s Piano och Groovy, bägge utgivna år 1957. Garland ackompanjeras på dessa och flera andra inspelningar av Paul Chambers på bas och Arthur Taylor på trummor. Under den här tiden kunde dock basisten och trummisen i en trio bytas ut eller variera med jämna mellanrum, så även i Garlands smågrupper.

Red Garlands trio, och övriga smågrupper, anlitades också i slutet av 1950-talet som kompgrupp på inspelningar med solister som saxofonisten Eddie ”Lockjaw” Davis, trombonisten Curtis Fuller och de tidigare nämnda tenorgiganterna John Coltrane och Coleman Hawkins.

Red Garland´s Piano och Groovy innehåller lättlyssnad 1950-talsjazz, allt från bluesstycken i långsamt eller mediumtempo som ”Please Send Me Someone To Love”och ”C Jam Blues”, stämningsladdade ballader i stil med ”The Very Thought Of You”, ”Gone Again” eller ”I Know Why” till snabbare svängigare låtar som ”Will You Still Be Mine?” och ”Stompin´ At The Savoy”.  Oberoende av låtens karaktär spelar trion med samma självklarhet och lätthet, dock utan att göra några konstnärliga kompromisser.

Garland är en skicklig pianist som spelar klart och tydligt. Speciellt för honom är det tjocka, mustiga ackordspelandet, de långa pärlbandsaktiga fraserna och de flinka fjäderlätta solona. Vidare kan man konstatera att han är lika bra på svängiga stycken som på ballader. Han vågar spela till synes enkelt och lyriskt när det gynnar låten och han kan vara snabbare än mången då stycket kräver detta.

Trion fungerar fint med en klar och högst traditionell rollfördelning. Red Garland är den självskrivna ledaren och huvudsolisten, batteristen Arthur Taylor nöjer sig med att hålla rytmen och pulsen medan Paul Chambers får ett kompletterande soloutrymme med sin bas.

Vill man avnjuta några spår väl spelad jazz till ett glas rödvin, en god calvados eller en rökig whisky är Red Garland Trio ett lika gott alternativ som mången annan pianotrio.

 

Några smakbitar:

Please Send Me Someone To Love

http://www.youtube.com/watch?v=F0iY5P4r104&feature=share&list=PL976F21CFD013396E
 
The Very Thought Of You
http://www.youtube.com/watch?v=EbWMr7tcpuE&feature=share&list=PL976F21CFD013396E
 
C Jam Blues
http://youtu.be/ra0p0u59N7o