Höstasfalt

Bitumen och grus matas ut, vältas till hårda körfält
indelas i filer med lysande vita färgsträngar
den svarta ytan lever kameleontliv efter klockslag, årstid
i sommarsolen hägrande, dallrande genomskinlig gelé
kall och frostig som sockrade majsflingor om vintern
med åren grånande likt en farfarshjässa

Vackrast svagt glänsande i höstregnets dunkel

gatlyktornas sken förtunnas under nedfärden
vägfararens synförmåga slukas i det blöta mörka
Reflexionen av det röda trafikljuset, en asfaltros
neonljusens texter och symboler läsbara upp och ner
blinkar rytmiskt, skapar tveksam hemtrevnad
bilarnas strålkastare kvicksilvervita stavar
broms och blinkljus flimrande skarpa punkter
i ett pågående svårtytt signalsystem

Detta urbana ljusspel, det artificiellas estetik

av människan skapad övertäckt natur
hårda ytor grälla färgbårder

Sett från höjd kunde det erinra om barndomens teckningslektion

då man med krita fyllde papperet lager på lager med färg, svart ytterst
och sedan skrapade i ytan för att få fram granna konturbilder