Det är besynnerligt, och en aning skamligt, att en bok kan
bli liggande bortglömd i hyllan under en lång tid. För ungefär 16 år sedan
beställde jag genom en bokklubb en nyutkommen biografi över Nils Ferlin
(1898-1961). Orsaken till detta var att jag ville veta mera om denna omtyckta
svenska lyriker och Jenny Westerströms tunga biografi såg ut att vara både
gedigen och uttömmande.
Vid den här tiden, i slutet av 1990-talet, läste jag
mängder med böcker av och om svenska författare, och särskilt intresserad var
jag av flera av dem som hade debuterat på 1920- och 1930-talet. Jag var mycket
fascinerad av Eyvind Johnson, Jan Fridegård, Ragnar Holmström, Erik Lindegren,
Gunnar Ekelöf, Josef Kjellgren, Harry Martinson, Erik Asklund, Gustav Sandgren,
Artur Lundkvist och Ivar Lo-Johansson. Längre fram kom mitt intresse för
Norrland att leda mig till författare som Stina Aronson, Folke Isaksson, Otto
Karl-Oskarsson, Helmer Grundström, Karl Rune Nordkvist, Björn-Erik Höijer och
Anna Rönnqvist.
Och så spökade Nils Ferlin hela tiden någonstans i
periferin men av någon outgrundlig anledning gav jag mig aldrig tid att läsa honom.
Jag visste mer än väl att hans poesi ansågs vara suverän och att man måste läsa
Ferlin för att få en hyfsad bild av den svenska lyriken. Han är, trots allt, en
av de viktigaste 1900-talsdiktarna i Sverige och så hade jag inte läst mer av
honom än några smakprov i diverse antologier. Utöver det hade jag hört ett
antal tonsättningar av hans dikter, främst Rolf Wikströms fina album Mitt hjärta är ditt från 1989.
Då jag för någon vecka sedan inväntade ett bokpaket
upptäckte jag att jag hade läst allt jag skaffat under våren och sommaren. Det
i sin tur ledde till en noggrann genomgång av bokhyllorna och i mitt arbetsrum
upptäckte jag plötsligt min orörda Nils Ferlin-biografi. Något generad plockade
jag ner volymen från hyllan, blåste dammet av den och beslöt att tiden nu var
inne för att läsa om Ferlin.
Westerströms biografi fängslade omedelbart mitt intresse.
Jag ville komma hem från arbetet så fort som möjligt för att kunna läsa vidare
om denna tungsinta och dystra poet som blivit så populär. Under ett par
veckoslut satt jag helst med Ferlinboken framför ögonen. Läsningen spred sina
ringar över vattnet och resulterade snart även i en beställning av Ferlins samlade
dikter. Medan jag inväntar den volymen skall jag ta itu med Livslägen av Julian Barnes som min alltid
uppmuntrande och inspirerande modersmålslärare från gymnasiet varmt
rekommenderade.
Efter avslutat värv känner jag främst lättnad över att
äntligen efter 16 år ha bekantat mig med Nils Ferlin i Jenny Westerströms
sakkunniga vägledning. Ett stort och avgrundsdjupt hål i min litterära
allmänbildning blev äntligen igenskottat. Och för den som inte läst
Westerströms bok om Ferlin kan jag varmt rekommendera den. Dels är det en
omsorgsfullt genomarbetad biografi och dels är objektet Nils Ferlin så oerhört
intressant.
Nils Ferlin: Du har tappat ditt ord
Nils Ferlin: Stjärnorna kvittar det lika
Nils Ferlin Dokumentär SVT
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar