Båtfärd till Mjölö

I flera år hade min hustru och jag gått och funderat på att skaffa en liten aktersparkare till roddbåten i aluminium och i juli slog vi till och köpte en förmånlig motor på fem hästkrafter. Vi ville inte längre enbart vara beroende av årkraft utan få en möjlighet att vidga vårt vattenrevir.

Genast efter inköpet gjorde vi ett antal båtturer utgående från hemstranden i Pölsböleviken i Pargas. En vindstilla högsommardag körde vi nöjda och barnsligt uppspelta ut från viken, därefter korsade vi Suninsalmi och styrde vidare mot Harvarö. Snart hade vi Önsholm till vänster och udden Isonokka på Harvarö till höger. På den sist nämnda udden finns ett sagolikt vackert äldre sommarställe med ljusgrön strandbastu och en stor rabatt dagliljor som lyser brandgul långt ut på sjön.

Det fina stället på Isonokka på Harvarö.

Följande udde på Harvarö, snett emot pensionatet på Önsholm, heter Myllynokka och här står den ståtliga vita byggnad som tillhör gården Ratsula. Den långa viken, vid vilken Harvarö såg i tiden fanns, har sin mynning här och den bergklädda udden med den kännspaka björken heter passande nog Sahannokka. Dit har vi åkt flera gånger, båda land- och sjövägen, med väl fylld kaffekorg och njutit av såväl korgens innehåll som av utsikten över det gröna vattnet.

Berget med björken.

När man kört så här långt kommer man ut på ett öppnare vatten som heter Kaitvesi och ligger mellan Harvarö och Kustö. Mitt emot Sahannokka i riktning mot Kustö finns den yttersta delen av Pargas och Kårlax, Långholm, med den mjuka vassrika stranden i söder och en högre, något skrämmande strand norrut mot Rävsundet. Om man fortsätter ytterligare en bit och tar sig närmare strandlinjen på Kustö öppnar sig en otroligt vacker vy av Rävsundet i hela dess längd med hängbron som blickfång. Denna dag lyste sundet och bron i ljusblå toner.

Rävsundet med hängbron i bakgrunden.

Vi åkte en stund till och närmade oss färdens mål, den långsmala Mjölö som ligger mellan Harvarö, Kustö och Pikis. Dess yttersta udde är vackert bergig och ses tydligt från vår brygga. Därför passade jag nu på att titta i motsatt riktning för att långt i fjärran se hur allt smalnade av och bildade en tratt in mot Pölsböleviken. Som barn stod vi ofta fascinerade på bryggan och tittade mot Mjölö. Där hägrade äventyret, tänk om man en dag vågade sig så långt som till den avlägsna, magiskt lysande Mjölö. Vid regnväder var det särskilt spännande att stå på bryggan och spana för det kunde hända att det ösregnade i Pikis och vid Mjölö medan den var solsken hos oss. Inte sällan dånade även åskan och blixtkonturerna sicksackade tydliga ner från den blålila molnmassan.

Det vackra berget på Mjölö.

Fortsätter man framåt från denna ljusa bergudde kommer man snart in i Pikisviken och till Kustö innersta udde där ruinerna ligger, men det får bli en senare färd och berättelse.

Kustö, Mjölö och Pikis längst in på bilden.

Denna dag valde vi att runda Mjölö och se på holmen, dess natur och bebyggelse. Mjölö är intressant och varierande med en högsta punkt på nordsidan som reser sig 40 meter över havsytan. Längs stränderna finns ett antal sommarhus och i tiden har det även funnits en gård på holmen. Vi följde sundet och njöt av innerskärgårdens grönska och närapå veka lummighet. Inom kort närmade vi oss den lilla holmens andra ända i närheten av platsen där bron går över från Pikis till Harvarö. (Fram till hösten 1998 var de drygt 200 fast boende invånarna på Harvarö beroende av en liten gulmålad vajerfärja för att komma hem.)

Vi lämnade småningom bron bakom ryggen och styrde hemåt längs den andra sidan av Mjölö. Strandlinjen är omväxlande med vassruggar, några fina bergklackar och stundvis gammal åker- och ängsmark som nuddar vattenbrynet. Mellan Harvarö och Mjölö löper ett ståtligt sund som på vissa platser når ner till ett djup på 12-17 meter.

Bron från Pikis till Harvarö.

Berikade med en mängd nya intryck åkte vi hem över det glimrande vattengolvet för att inta en god lunch. Hur mycket kan man inte uppleva på en väl utnyttjad timme? Runt matbordet började vi planera följande båttur som skulle gå i en helt annan riktning.