Big Country: Why The Long Face

Då den skotska rockgruppen Big Country år 1995 gav ut sitt sjunde studioalbum Why The Long Face var bandet åter tillbaka i sin originalsammansättning. Bandets trummis Mark Brzezicki som var borta ur ledet på det föregående albumet Buffalo Skinners (1993) var åter förenad med basisten Tony Butler, gitarristen Bruce Watson och sångaren & gitarristen Stuart Adamson (1958-2001).

Albumet Why The Long Face tar vid där Buffalo Skinners slutar. Bandet är inne i en kreativ fas då man skriver och framför starkt material, ofta raka och okonstlade gitarrdominerade rocklåtar och på Why The Long Face kan man lägga fram hela 14 nyskrivna låtar. Borta är det experimenterande i olika genrer som splittrade helhetsintrycket av No Place Like Home en aning. Därmed inte sagt att det inte skulle finnas starka låtar även på det albumet för det gör det.

Det fina med Why The Long Face är att skivan växer till en helhet och att det huvudsakligen är ett positivt och glatt album som får en på bra humör. Vidare är soundet lämpligt rått och tungt och låtarna medryckande och kul att lyssna på. Helhetsintrycket uppnås genom att sångerna är varierande och omväxlande till stil och stämning, men trots det tillräckligt besläktade med varandra för att befästa känslan av en helgjuten, sammanhängande platta.

Att skivan är relativt enkel att ta till sig betyder ändå inte att den skulle sakna substans. Såsom alltid har Stuart Adamson en hel del att komma med även på denna skiva och det framför han tydligt och okomplicerat.

Låtarna är av mycket hög kvalitet och tål att lyssna på om och om igen. Höjdpunkter och favoriter på detta rika album fyllt med bästa tänkbara gitarrock är det tunga, stenhårda öppningsspåret ”You Dreamer” som omedelbart anger tonen för albumet. Den följs av den aggressiva ”Message Of Love” i vilken bandet kör för fullt och visar varför Big Country har en självskriven plats bland rockbandens elit. Därefter drar man ner på tempot en aning i den melodiska, och fullkomligt genialt skrivna, ”I´m Not Ashamed” som följs av en av Stuart Adamsons finaste låtar, den vackra och stämningsfulla ”Sail Into Nothing”. Efter det är det åter fullt ös i ”Thunder & Lightning”.

Lite längre fram väntar låtar som den starkt samtidskritiska ”God´s Great Mistake”, den härligt tungt rullande ”Wildland In My Heart” och det perfekta, svängiga avslutningsspåret ”Blue On A Green Planet” som sammanfattar och knyter ihop paketet.

För mig utgör Why The Long Face ett praktexempel på hur en väl fungerande rockskiva skall vara sammanställd och spelad. Den innehåller alla element som krävs av en bra rockplatta och skulle därmed vara förtjänt av långt flera lyssnare än den vunnit under åren. Också för den som vill bekanta sig med Big Country fungerar den som en utomordentlig inkörsport.

Jag tycker att Why The Long Face är ett fullgott alternativ att ta med sig på en öde ö, om denna klichéartade formulering eller jämförelse tillåts. Så rik och omväxlande är den. Sedan jag skaffade albumet år 2001 har det hört till mina återkommande favoriter, en god kompanjon både under bilresor, sammankomster med vänner och sköna hemmakvällar. Låt mig avsluta med att konstatera att det är såhär jag vill minnas Stuart Adamson, som en hårt arbetande och suverän gitarrist, sångare och låtskrivare, en man som står bakom sitt ord och som med sin musik väcker passion och starka känslor, såväl glädje som vemod och aldrig tillåter sig att bli likgiltig, oberörd eller oengagerad.