Julanteckningar 2012

För mig är julen främst en ätandets och hågkomsternas högtid. Så mycket av det man omger sig med bär på sin egen berättelse och väcker minnen till liv. Har man dessutom fått leva ett tryggt och ombonat liv som jag är dessa minnen ljusa och glada. Så banala ting som julgransfoten har sin historia, det gamla fina flaggbandet från barndomshemmet sin och Coops blåvita förpackning med 16 julgransljus inhandlade vi som ungt par till vår första gemensamma jul, 1988.

I det yttre rummet betyder julen att ljuset kommer tillbaka, dagen tränger, minut för minut, envist undan den långa nattens mörker och vinterdagen börjar lysa i stället för att vara en blek och svag, dammig glödlampa i en smutsig skärm. Min skrivande stund förgylls av en blek sol som löftesrikt skiner upp den snötäckta trädgården i vilken en förfrusen hare kurar under en buske för att söka skydd och värme. Talgoxarna sitter i syrenbuskens kala spretiga grenar och tittar uppfordrande på mig, skatorna väsnas i granhäcken och en uggla patrullerar ljudlöst mellan höghusen om kvällarna.

Flera av de fina minnesbilderna framkallas dock av och i gemenskapen. Alla maträtter, drycker, deras dofter och smaker lockar fram olika förnimmelser. På grund av styrkan i dessa intryck upplever jag att det finns två parallella skikt i julen; det som vi närvarande deltagare befolkar, men med oss finns även alla kära som redan lämnat oss, för när man pratar om dem, kommer ihåg vad de brukade säga och tycka om att äta växer julmiddagen ut över tids- och rumsgräns. För mig är julen ett konkret exempel på den klokhet som någon uttryckt att en människa inte är död så länge hon blir hågkommen och omtalad.

Före man sätter sig till bords och låter sig föras fritt av associationerna kan man åka till begravningsplatsen och tända ljus. Det är alltid lika stämningsfullt att vandra längs vägarna, man möter andra som är ute i samma ärende och det är sagolikt vackert med alla tända ljus som lyser upp och sprider sin gula livgivande värme.

Det som ännu återstår att göra innan man är framme vid måltiden är flera av de roliga förberedelserna. En dadelkaka mognar som bäst i ugnen och sprider sin goda doft och en stor hög pepparkakor ligger nygräddade i en korg. I eftermiddags gravade jag lax och sik enligt beprövat recept med tre sorters peppar, grovt salt, socker, ett stänk brandy, allt med stor kärlek och enligt bästa förmåga. Därefter tog jag itu med en, något icke-ortodox, morotslåda vars recept vi fått av goda vänner; man slantar morötter, blandar dem med rikligt med brynt lök, bäddar in allt i mängder av ketchup, strör stötbröd över och gräddar i ugn tills ytan blir vackert brun.

På förkvällen blev det tid att sätta sig ner med Bodil Malmstens underbara bok om skrivande. Sedan väntar två goda räksmörgåsar, en nubbe och en öl. Livet kan vara oförskämt underbart. Kom ihåg att fira en lugn jul och kom ihåg att fira den just precis som ni vill för det finns inga rätta eller fel sätt, huvudsaken att alla är nöjda. Att välja att inte fira jul är också ett fullgott alternativ. Ha det skönt.