På den gröna balkongen
en septembernatt
brädorna svagt
varma efter dagens sol
i glasen
djuprött värmande vin
de fyra stormlyktorna
tända
Mörkret
spinner en tätnande väv över nejden
blickar med
vidöppna ögon ut i dunklet
förnimmer
äppelträdets löv och grenverk
trygg och
trösterik i det blå höljet
Hundarna
varseblir något i stillheten
stirrar till
vänster nosar vädrar
morrar dovt
skäller några gånger
vem eller vad gav sig till känna?
Vackert. Jag känner igen.
SvaraRadera