Veronika Ringbom: Hög himmel

Inspirerad av läsningen av Nina Burtons underbara och kloka Flodernas bok greps jag av lust att presentera en bild av det anspråkslösa vattendrag som flyter genom min hemstad, Reso å. Denna å är ställvis inte mer än ett dike men trots det full av liv och omväxling. Den kan under sin några kilometer långa färd mot sin slutpunkt i ett sund norr om ön Runsala strömma vilt och närapå svämma över vid snösmältningen eller efter häftiga regnperioder medan den vid svår och långvarig torka kan stanna upp och flyta grund, trög och grumlig.

Ån drar sitt slingrande streck smal, svårupptäckt och obemärkt genom landskapet. Den börjar som Rusko å, byter under vägen namn till Reso å, följer åkermark, småhusbebyggelse, slungar sig under motorvägen och rinner slutligen ut bredvid industriområdet invid Åbo hamn.

Den som söker sig ner till åns stränder får sin belöning för är man rätt inställd kan detta minimalistiska stråk ge samma upplevelse som ett större vattendrag. Ån är sig aldrig lik från gång till gång, det är aldrig samma vatten som flyter förbi två gånger och stannar man upp för ett ögonblick ser man att det hela tiden händer något kring vattnet.

När våra barn var yngre brukade de nu och då vid högre vattenstånd fiska längs ån och vår äldsta son har dragit upp en gädda på över ett kilo ur ån, i den bredare bassängen bredvid motorvägen.

Min hustru och jag har både flanerat och cyklat längs åns fåra vid olika årstider och varierande tidpunkter av dygnet. En gång grävde vi upp ett nödvuxet exemplar av Brinnande kärlek (Lychnis chalcedonica) som vi planterade i vår egen trädgård. Efter flera år av omsorg har perennen vuxit sig stor och blommar rikligt varje sommar.

 

En konstnär som på ett suveränt och beundransvärt sätt plockat fram något magiskt i detta vattendrag är den kända Åbografikern Veronika Ringbom. Hon var en tid bosatt i Reso och gjorde år 2007 en svit stora grafiska blad med motiv från Reso å. Då min hustru och jag såg ”Hög himmel” i konstnärens arbetsrum blev vi omedelbart förtjusta i verket.

Bilden är kraftig i färgerna och Ringbom tar med en, till synes, självklar enkelhet fasta på det karakteristiska i trakten; landskapets konturer, växtlighet, höjdskillnader och övriga kännetecknen som är typiska för ån. Dessa drar hon mästerligt upp med några exakta linjer och slutresultatet är ett storslaget konstverk fullt av rörelse och nyanser.

”Hög himmel” hänger stilfullt inramat på vår vägg som ett konkret vittnesmål om hur en konstnär med tillräckligt känslig blick finner motiv värda att återge i en miljö som de flesta rusar förbi i sin brådska. Med detta verk har Ringbom inte enbart återgett något oväntat, hon har även gett Resoborna anledning att upptäcka och vara stolta över sin å och sålunda bidragit till ortsbornas välbefinnande.