Julinatten sänker en djupnande ridå i indigoblått
det ena klampar klunsigt in från havet i väster
kanonskottsliknande dämpade dunsar
ofarliga i sin mjukhet
Det andra utmanar österifrån, över land
fräsande likt stridande katter
distinkta blixtar
skriver sig ner mot marken
sprakar i sprängstensvassa smällar
exalterat av sin förstörelselust
det dova håller sig mellan molnen
illuminerar himlen inifrån
hastigt glimmande
målande de stumma höghusen i benfärgad nyans
med ihåligt svarta fönsterkvadrater
nedanom den röda kyrkans vakande spetsiga spira
Varför missade jag den här, Ralle?! Gillar språket...gillar,gillar! Jag menar, jag känner igen mig i sådana landskap: "en djupnande ridå", "ofarlig i sin mjukhet", "blixtar (som) skriver sig ner mot marken", "sprängstensvassa smällar", "exalterat av sin förstörelselust", "stumma höghus i benfärgad nyans", "ihåligt svarta fönsterkvadrater"...och till sist: "...röda kyrkans vakande spetsiga spira" där varje ord, rätt sammansatta, öppnar en hemlig verklighet att kliva in för att forma sig själv. Naturkrafterna fick igång dig ordentligt, härligt! Ha en finfin sommar.
SvaraRadera