Graeme Thomson: Cowboy Song. The Authorised Biography of Phil Lynott

En återkomst till det här med biografier ännu. Efter att ha läst Graeme Thomsons levnadsteckning Cowboy Song. The Authorised Biography of Phil Lynott kände jag mig nödgad att skriva några rader. Thomson har skrivit en väl balanserad och objektiv biografi över en av rockvärldens mest mytomspunna artister, Phil Lynott, vars levnadsöde är som hämtat ur en antik tragedi.

Hans liv börjar med en svår och tumultuarisk barndom, därefter upptäckten av ett behov att uttrycka sig i skrift och musik, sedan följer jakten efter bekräftelse och berömmelse och efter att nästan ha nått den absoluta toppen brister något och därefter följer en lång och tragisk nedgång mot det alltför tidiga slutet. Trötthet, otålighet och missbruk demonterar och släcker denna särpräglade talang och personlighet.

Läsningen av boken påminde mig åter en gång om hur mycket Thin Lizzy betytt för mig, särskilt under gymnasieåren. Mycket ofta när jag råkade mina vänner och vi satt och lyssnade på musik hade vi Jailbreak, Johnny the Fox, Bad Reputation, Live and Dangerous eller Black Rose på skivtallriken. Denna svit av plattor utgjorde en betydande del av det man nu kallar för the soundtrack of my life. Så mycket var knutet till dessa skivor.

Sommaren 1979 ryckte min bästa vän in i lumpen efter att ha arbetat i Stockholm under våren och sett Thin Lizzy med Gary Moore på Johanneshov i maj. Det ledde till att Black Rose blev den mest spelade plattan den sommaren. Varje gång han var på ledighet och vi träffades lyssnade vi igenom denna starka och stenhårda lp.

Boken lyfte fram åtminstone tre faser av Thin Lizzy. Först en trevande trio – Phil Lynott: bas och sång, Eric Bell: gitarr och Brian Downey: trummor – som sökte sin stil och sitt sound. Just detta letande gör debutalbumet till ett synnerligen intressant dokument. Lyssnar man noga på skivan kan man höra fragment av sådant som Lynott och bandet längre fram återanvände eller raffinerade vidare. Denna första fas omfattar de tre första albumen Thin Lizzy, Shades of a Blue Orphanage och Vagabonds of the Western World. Av dessa pekar den sistnämnda tydligast framåt mot bandets andra fas, storhetstiden.

Det klassiska Thin Lizzy bestod förutom Phil Lynott och den lojala trummisen Brian Downey av gitarristerna Brian Robertson och Scott Gorham. Tillsammans gav de ut alla viktiga skivor utom en. På Nightlife låter gruppen förvånansvärt tillbakalutad och inte särskilt tät men på Fighting har man hittat aggressiviteten som når sin kulmen på Jailbreak, Johnny the Fox, Bad Reputation och den omtalade liveskivan Live and Dangerous. Därefter åkte Brian Robertson ut och hans plats togs av Gary Moore med vilken man spelade in det sista stora Thin Lizzy-albumet Black Rose.

Decenniet övergår i 1980-tal och Gary Moore lämnade Thin Lizzy och i hans ställe kom Snowy White. Phil Lynott kämpade med missbruk, ambivalens mellan Thin Lizzy och en solokarriär och en trytande kreativitet som resulterade i de två ojämna plattorna Chinatown och Renegade. Ingendera av dessa kändes längre lika angelägen, vilket samtliga av de klassiska albumen gjort. Trots det innehåller bägge skivorna klara höjdpunkter, men även alltför många lågvattensmärken.

Snowy White ersattes av John Sykes och tillsammans med honom gav gruppen ut ett mera renodlat hårdrockalbum Thunder and Lightning. Här möter man också en mycket trött Phil Lynott vars röst låter slutkörd och hes men även här finns några höjdpunkter, främst den förebådande och gripande ”The Sun Goes Down”. Slutet närmar sig och efter mindre än tre år var Phil Lynott död, endast 36 år gammal.

Biografin målade utan sensationslystnad upp ett ledsamt och vemodigt porträtt av den karismatiska Phil Lynott som till varje pris ville vara en stor rockstjärna. Trots att han blev bortglömd under sina sista år har eftervärlden visat att han blivit hågkommen just så, som en stor rockstjärna vars minne hedras på flera håll i världen årligen. I Stockholm samlas man sedan många år tillbaka kring hans dödsdag den 4 januari för King´s Call, en varm och stämningsfull helkväll med Lynotts musik framförd av ett antal av Sveriges bästa rockartister.