Sommarens bokskörd

En härligt varm sommar börjar gå mot sitt slut och det känns riktigt och roligt att återuppta bloggskrivandet. Förutom stugliv i dess allra bästa form har jag haft tid att läsa en del under de gångna veckorna. Jag har endast läst då jag känt för det, inte haft en viss mängd böcker som måste bli avklarade under en bestämd tid.

För att komma i semesterstämning gjorde jag som så många andra, jag satte mig bekvämt i solstolen med en bra och spännande deckare. Den första jag läste var Pansarhjärta av den fenomenala norska kriminalförfattaren Jo Nesbø. Eftersom den var både spännande och välskriven fortsatte jag med två böcker till av honom (och om hans huvudperson Harry Hole); Gengångare som kom att bli min favorit i hans produktion så här långt och så den hisnande romanen Polis.

Efter Norge och Nesbø bytte jag land och författare till Sverige och Leif GW Persson och hans fina och stundvis gripande roman Den döende detektiven i vilken man får ta farväl av Perssons långvariga huvudperson Lars Martin Johansson. När Persson var avklarad riktade jag blicken mot mitt hemland och två av mina favoriter bland de finska deckarförfattarna. Av Åbobon Reijo Mäki läste jag med välbehag romanen Intiaani och av Tammerforsförfattaren Seppo Jokinen en bok som heter Hervantalainen. Både Jokinen och Mäki har åstadkommit en lång svit romaner med samma huvudpersoner. Jokinen skriver smått vemodigt och humant om Tammerforspolisen Koskinen och hans kolleger medan Mäki skriver med mustig humor om privatdetektiv Jussi Vares från Åbo.

När jag betat mig igenom dessa sex kriminalromaner kände jag mig upplagd för något annat. Lyckligtvis hade Ann Heberlein nyss gett ut den intressanta och givande boken Etik. Människa, moral, mening. En introduktion som jag läste med stor behållning. Jag är en stor vän av Heberleins tankar och resonemang och rekommenderar varmt hennes böcker; utöver ovan nämnda lönar det sig även att läsa En liten bok om ondska och Ett gott liv.

I ett tidigare inlägg skrev jag om norrmannen Johan Harstads roman Buzz Aldrin, hvor ble det av deg i alt mylderet? Eftersom jag tycker att Harstad är en av de mest egensinniga och speciella samtida författarna tog jag med stort intresse och en viss förväntan itu med hans roman Hässelby. Den visade sig vara en högst märklig bok som utvecklades till en mycket minnesvärd läsupplevelse.

Mot slutet av sommaren njöt jag av varje sida i Mikael Timms drygt 600 sidor tjocka verk Lusten och dämonerna. Boken om Bergman. Timm har åstadkommit en gedigen bok som skriver fram ett mångsidigt porträtt av Ingmar Bergman, denna enastående konstnär och begåvning. Lusten att åter se igenom hans filmproduktion växte ju längre jag läste och det skall jag ta itu med under den mörknande och kallnande hösten.

Utöver dessa böcker på prosa har jag längs hela sommaren läst dikter av giganten Tomas Tranströmer. Han har under de senaste åren kommit att bli en av mina viktigaste följeslagare och därför har jag placerat en pocketvolym av hans samlade dikter ute på stugan. Tranströmer måste alltid finnas till hands, var jag än befinner mig.

Avslutningsvis vill jag ta upp ytterligare två böcker. Som bäst håller jag på med Peter Pettingers biografi Bill Evans: How My Heart Sings, mycket givande läsning om denna exceptionellt begåvade pianist och musiker.

Följande bok i kön är Leif Zerns bok om Ingmar Bergman, Se Bergman. Den skall jag läsa på rekommendation av författaren Mårten Westö som sade att Timms bok nog är bra men att han gillade Zerns bok bättre. Och visst läser jag gärna en bok till om Bergman.